Sent en kväll i oktober 1780 kommer tjänstedrängen Erik Gustafsson hem från Stockholm till sin husbonde Olof Olofsson i Kista med en alldeles förstörd häst.
Enligt Erik Gustafsson har hästen skadats när han i mörkret blivit omkörd i Järvabacken av en annan Kistadräng vid namn Olof Mattsson. Olof Mattssons vagn skall vid omkörning ha häktat i Erik Gustafssons "hwaraf både then ena bakaxeln och ena Selen för Erik Gustafsson gått sönder. När Erik därför "blifwit föranlåten at gå af och ställa i ordning hwad på berörde sätt war sönderbrutit, hade han wäl förmärkt, thet i frågawarande Hästkreatur blifwit något halt". In emot ankomsten till Kista har hästens haltande tilltagit. För att "åter gjöra hästen färdig" har Erik spänt ur densamma och sedan har han försökt "at i en bergbacke låta hästen hoppa på det ena benet, medan Erik Gustafson hållit up det andra hwarwid hästen twänne gånger fallit omkull".
Bonden Olof Olofsson menar att hans häst numera är obrukbar på grund av Erik Gustafssons "öfwerdådiga och wårdslösa körande" och kräver i Rätten att hans tjänstedräng ersätter honom med 200 daler kopparmynt. Gustafsson vidhåller att han inte gjort något fel och påpekar dessutom att hästen är gammal: Olof Olofsson har själv använt hästen i tre år, och hans fader innan dess ytterligare fem-sex.
Rätten bestämmer att Erik Gustafsson ska ersätta Olof Olofsson med 180 daler, men att hästen då tillfaller Gustafsson. Rätten påminner om att det står Erik Gustafsson fritt att stämma den andra Kistadrängen Olof Mattsson om han vill försöka bevisa att felet var hans.
