Hos kyrkoherden i Spånga arbetar pigan Stina Jansdotter 1792. Rätt nyligen har hon lämnat en tjänst i Råcksta där hon haft en kärleksaffär med sonen i huset, Anders Andersson. Det påstår i alla fall Stina, som också menar att Anders var far till det lilla gossebarn hon födde, men som avled efter tio veckor i livet.
Här möter vi parterna i ett rättegångsprotokoll från den 4 mars 1792. Då har Anders Andersson redan vid ett tidigare tillfälle, i sin frånvaro, dömts till att svära sig fri från Stina Jansdotters anklagelser. När inga avgörande bevis fanns att tillgå, men mycket ändå pekade på att ett brott begåtts kunde den anklagde dömas på detta sätt till att med "hand å bok", med en helig ed svära sig fri.
Anders Andersson vägrar dock att göra detta. Varför ska han behöva fria sig med ed när inga bevis finns? tycker han. Han har heller inte dykt upp hos kyrkoherden för att undervisas om edens vigt, vilket var ett krav för att eden skulle erkännas som riktig.
Då Stina Jansdotters bevis är svaga döms inte Anders Andersson till att gifta sig med henne, men då han vägrar svära sig fri anses han som barnets fader och döms till att bidra med pengar till barnets underhåll under de tio veckor det levde, samt bidra till begravningskostnaden. Båda parterna döms även för det olagliga lägersmålet.
