Tegelbärarna var en stor och viktig yrkesgrupp på byggarbetsplatser i början av 1900-talet. De arbetade med att bära fram teglet till murarna. En tegelbärare kunde ta mellan åtta och tio stenar. Varje sten vägde ungefär sju kilo. Till sin hjälp hade de rep, kätting och stropp.
Tegelbärarna bar den typiska slokhatten, en ”slokis”, som hängde ner som skydd för nacke och huvud. Som skydd för ryggen bars den så kallade ”mattan” av juteväv.
Arbetet pågick under långa dagar. Det blev många kilos lyft under en arbetsdag, vilket ofta ledde till att tegelbärarna slet ut knän, ben och ryggar.
Bilden ingår i Stadsmuseets fotosamling, tillsammans med många andra bilder från när Stadshuset byggdes åren 1912–1923. I Digitala Stadsmuseet finns bilderna samlade i den så kallade Stadshussamlingen. Ett urval av bilderna visas under 2023 i Stadsmuseets utställning Vi som byggde Stadshuset, som uppmärksammar 100-årsjubileet av Stadshusets invigning.
