Under 1700-talets slut genomförde Allmänna barnhuset flera större planerade resor till olika platser i Sverige där man utackorderade ett stort antal barn per gång till en och samma bygd.
Resorna tog sin början under 1785 när barnhuset gjordes om från inackorderingsanläggning med 300-350 barn boende i huset till ett hus som förmedlade barn till nya fosterföräldrar, i huvudsak på landsbygden. Resorna med flera barn åt gången skedde bara under en period då barnhuset tömdes på de barn som befann sig där 1785. Efterhand försvann behovet av masstransporter.
En av transporterna avgick i oktober 1787 då 49 barn flyttades från Stockholm till olika församlingar i Hälsingland för vidare placering i olika fosterhem. Under en hel vecka på leriga vägar och med ihållande regn och blåst reste barnen upp med prästen och magistern Anders Bergmark och två sköterskor som sällskap. Under resans första två dagar gick allting enligt planerna, men sedan började problemen.
När följet under den tredje kvällen nådde Gävle för övernattning, fanns ingen som ville eller kunde hjälpa sällskapet. Regnet öste ner och barnen var frusna, blöta och hungriga. Efter Anders Bergmarks böner och mutor lyckades han till sist ordna härbärge över natten i en by norr om Gävle. Så här fortsatte det under resans gång. I Trödje dagen därpå ville ingen ”kronobetjent göra den minsta anhalt til Barnens förmån.” Anders skriver vidare
”Vi stadnade vid den mest åt norr belägna gården, der mitt första göra var at hjelpa de våta och gnällande Barnen under tak, som änteligen lyckades, ehuru ingen människa i gården syntes, utan liksom kommit öfverens at göra sig osynliga. Sedan jag med böner och mutor, vanliga medel för mig på denna resan, skaffat mig litet dricka at läska de törstiga Barnen, så lät jag öppna matsäckarne för at gifva Barnen kött och bröd, ty mjölk stod ej at få til köps.”
Anders upplevde att det fanns en ovilja bland bönderna att hjälpa dem. Det fortsatte vara svårt att få tag i så väl hållskjutsar som gästgiverier för mat- och sovplatser.
Resan gick över regniga slätter, genom mörka skogar och över vilda älvar. På den sjunde resdagens kväll kom så följet fram till Bollnäs.
”Den Alsmäktige Guden vare lof! Som i så svåra omständigheter hjälpt oss väl fram, och bevarade alla Barnen så at ingen utom gossen Lars Gustaf Österberg var vid ankomsten sjuk eller skadad.”
Dagen därpå lämnade Anders Bergmark 24 barn på prästgården för vidare utackordering i olika fosterhem runt om i Bollnäs. Sedan fortsatte han sin resa till byarna Alfta och Ovanåker för att placera ut de övriga barnen.
Eftersom en liknande resa hade skett året innan hade Anders Bergmark även uppgiften att utöva inspektion. Det vill säga se hur de tidigare placerade barnen hade det. Han kom därför att återvända till Bollnäs och sedan resa vidare till Arbrå, Ljusdal och Färila, för att besöka så många fosterhem som möjligt. Snön hade nu börjat falla och väglaget var många gånger besvärligt. Vagnshjulen blev tjocka av snön vilket tröttade ut hästarna så de fick svårt att orka dra vagnen.
Ofta gladdes Anders Bergmark över att barnen verkade så friska och glada, som i Arbrå, där han har noterat om
”lefnadssättets goda verkan på våra Barn, ty flera som jag fört hit med Chronisk opasslighet, såsom Cajsa Lisa Brehm, Johanna Qinberg, Catharina Bergström med fl. gåfvo alla med sin vackra färg och munterhet tilkänna kroppens haelsa. I synnerhet blev jag helt förvånad at se lilla Chajsa Bergström, som vid dess ankomst till Arbrå 1786 var vid 7 1/2 års ålder ej större än en fem års flicka, med stort hufvud, magtlös och nästan mållös, så at hon återbars af Fosterfadren såsom en byting, men en vacker, fullkomligen stor för sina år samt munter och kunde sedan något läsa rent i Bok.”
Endast vid ett tillfälle har Anders noterat att ett av barnen, Vendela Christina Björn, med tårar i ögonen bad att få följa med till Stockholm där hon hade sin moster. ”Förgäves föreläste jag henne följderna utaf denna dårskapen och hur hon nu var mycket lyckligare, hon ville likaledes til Stockholm.”
Efter 37 mödosamma dygn kom Anders Bergmark och sköterskorna tillbaka till Stockholm.
Hur tror du att barnen hade det på Stora barnhuset och i sina fosterhem? Du kan läsa mer om barnhem och så kallade oäkta barn under temat Stockholms sociala historia här på Stockholmskällan.
Reseberättelsen, som är skriven av Anders Bergmark, hittar du i sin helhet i Pdf.en i anslutning till texten.
