Hygieniska, ljusa och rena bostäder ingick i framväxten av välfärdssamhället.
På Nya Elementarskolan var ett av uppsatsämnena 1912 Bostädernas hygieniska anordning. Så här skrev eleven Gustaf Du Reitz om ämnet:
”I våra dagar har man allt mera börjat inse nödvändigheten av att göra bostäderna verkligt hygieniska. De många härjande sjukdomarna ha förorsakat undersökningar om hur man bäst ska kunna undvika dem, och man har kommit till det resultatet att man skyddar sig bäst genom ett i allt hygieniskt liv, för vilket naturligtvis i första rummet fordras hygieniska bostäder.
Allt liv behöver ljus och luft. Därför göras rummen stora och luftiga med ordentliga fönster, och i städerna göras gatorna bredare, så att solstrålarna om möjligt även kunna tränga ned till husens nedre våningar.
I vårt kalla klimat måste man även tänka på att göra bostäderna tillräckligt varma. För detta ändamål användas kakelugnar, vilka även tjänstgöra som ventilation för att driva ut den dåliga luften ur rummen. På senare tiden har man börjat använda värmeledningar med varmluft eller varmt vatten, som från en uppvärmd panna ledes omkring till de olika rummen. Då sådan värmeledning användes, måste man emellertid anordna särskilda ventiler för luftväxlingen.
En annan viktig sak i bostadshygienen är renlighet. Bostäderna så väl som människorna, som bo där, måste hållas rena. För detta sörjes genom att inleda vattenledningar i husen, så att vatten kan fås bekvämt och billigt. Badrum bli allt vanligare även i mindre lägenheter, och toalettrum och vattenklosetter finnas i alla modernare hus. För att bortleda smutsigt vatten finnas avlopps- och kloakledningar, som utmynna i någon sjö, och för sopor och köksavfall finnas på gårdarna särskilda soptunnor, som genom ett renhållningsverk avhämtas och tömmas.
Naturligtvis äro dessa hygieniska anordningar ofta rätt dyra, men de flesta människorna resonera numera med rätta så, att man kan inte betala för mycket för god hälsa.”
Läs uppsatsen i dokumentet till höger.
