Fram till 1782 var det officiellt förbjudet för judar att bosätta sig i Stockholm. Brevet som är daterat till den 3 december 1685 och skrivet av kung Karl XI (1655-1696) till Stockholms överståthållarämbete, är en påminnelse om detta hävdavunna förbud.
I brevet berättar den enväldige monarken att han av Stockholms konsistorium fått veta att ”någre Judar skola uppehålla sig här i Staden” och att deras närvaro kan väcka ”förargelse” och leda till ”missbruk” av ”Wår rätta Evangeliska Religion”.
Judarna, helt i tidens anda, benämns vidare som ”Christi Namns och Församlings försmädare”. Huvudbudskapet i brevet är att alla judar, både i Stockholm ”eller annorstädes i wåra provincier”, ska utvisas eller drabbas av det ”högsta straff”.
Merparten av brevet, i renskrivet format, följer nedan:
"Såsom Consistorium här uti Stockholm Oss i underdånighet tilkänna gifwit, huru såsom någre Judar skola uppehålla sig här i Staden, och icke allenast de understå sig här att föröfwa deras Judiske Religion, utan ock ännu flere wara hit förwäntandes med hustror och barn, till den ända sig här att nedsättia, hwarutaf lätteligen kan föllja förargelse och wara att befrukta, det ett och annat missbruk uti Wår rätta Evangeliska Religion däraf kunna insmyga; Och Wi sådant hafwe tagit betänckiande, och för den Konungsliga ifwer Wi alltid drage för Wår rena obesmittade lära, och på det alt tillfälle må förekommas, hwarigenom den kan råka uti någon fara, hafwe funnit för godt, det inge Judar, såsom Christi Namns och Församlings försmädare, må tillåtas här i Staden eller annorstädes i wåra provincier att wistas; Altfördensskull är härmed till Eder Wår nådige willje och befallning, att I straxt låten ansäja alle här uti Stadens befindtelige Judar, det de, inom 14 dagars förlopp, sig hädan utur Staden och landet förfoga, och wid högsta straff, icke understå sig öfwer den föresatte termin här att förblifwa".
