Agitatorn Viktor Lennstrand växte upp i ett frireligiöst hem i Gävle och ville i sin ungdom bli missionär. 1887 hade han helt vänt om och började en energisk agitation mot kristendomen. En av de som stödde Lennstrands kamp mot kristendomens dominerande ställning i samhället var den kände folkbildaren Anton Nyström. Det här brevet från Lennstrand till Nyström är skrivet i Långholmens centralfängelse, där Lennstrand hamnat eftersom ”hädelse” fortfarande var ett brott. Fler brev från Lennstrand till Nyström hittar du här.
Brevet renskrivet:
Långholmen den 23. 2. 1890.
H. Herr Doktor Anton Nyström!
Jag har idag hört, att ni är betänkt söka hos Kongl. Majt utverka mitt frigifvande. Jag erinrar mig ock, att det var ni, herr doktor, som inom religionsfrihetsföreningen väckte förslag derom. Detta Edert varma deltagande för mig ökar den stora förbindelse, i hvilken jag sedan länge står till Eder. Men då jag har låtit meddela religionsfrihetsföreningens styrelse, att jag aldrig kommer att mottaga Kongl. Nåd, anser jag ock böra delgifva Eder detta mitt beslut. För min personliga del fruktar jag alls icke sådan nåd, ty mitt sinnelag, min ifver och mina åsigter komma att städse vara okänsliga för välgerningar eller straff, men jag tror dock, att en sådan nåd kunde varda obehaglig för min framtida verksamhet – den skulle kanske flera gånger komma att ligga i vägen för mig. Jag skulle derför velat se, att någon nåd aldrig begärdes – jag tror ej heller, att saken i någon väsentlig mån gagnas dermed, ty jag kan nog hålla ut de två månader som nu återstå. Jag kan aldrig tänka mig, att Kongl. Majt. Stadfäster Svea Hofrätts 6 månader. Skulle så ske, borde allvarliga protester framställas mot en sådan rättsvidrighet.
På samma gång tar jag mig friheten tillsända Eder ett urklipp ur Vårt Land, hvaraf synes att v. Bergen utmanat professor Gyldén till en disputation angående gud och vetenskapen samt ett lif efter detta. Jag antager, att Gyldén ej kommer att mottaga denna inbjudning. Men handsken är kastad, och det synes mig , som om ni vore den enda, hvilken med utsigt om framgång, kan upptaga den. En disputation med v. B. om dessa tvenne frågor vore i hög grad välgörande. Yttrandena borde stenograferas och utgifvas. De skulle blifva i hög grad upplysande. Och med all säkerhet skulle denna disputation bli ett verklig slag i de frågor den komme att beröra. Att Eder tid är mycket upptagen, vet ju en och hvar och jag kan ej nog beundra Eder stora arbetsförmåga, men säkert är att många skulle se Eder demaskera v. B:s hänsynslösa bedrägerier. Jag kommer att i ett par nummer af Fritänkaren göra mitt till och börjar i det nummer som nu är under tryckning, med uppsatsen: ”Två tungor i en mun”, i hvilken jag sammanställer hans påståenden 1885 med dem af 1889 – en mycket uppbygglig historia!
Jag ber Eder framföra min vördnadsfulla helsning till fru doktorinnan.
Eder förbundne
Viktor E. Lennstrand
