Trädgårdsstäder och klassicism 1900–1920
Vid sekelskiftet 1900 började Stockholm växa utanför tullarna. I de nya bostadsområdena var natur och grönska en del av stadsplanen.
I början av 1900-talet byggde Stockholm flera så kallade trädgårdsstäder, exempelvis Enskede och Äppelviken. Trädgårdsstäderna fick trädplanteringar kring gatorna och rabatter med fruktträd och bärbuskar.
De första koloniområdena
Ungefär samtidigt började en koloniträdgårdsrörelse växa fram. De drivande krafterna var politikern och kvinnosaksaktivisten Anna Lindhagen och Anna Åbergsson. De inspirerades bland annat av koloniområdet "Frem" i Köpenhamn som Anna Lindhagen besökte 1903.
Tanken var att fattigare stadsbor – särskilt barnfamiljer – skulle få tillgång till platser där de kunde odla frukt och grönt för husbehov. Där kunde barnen också leka i den friska luften. De första koloniområdena anlades i Barnängen på Södermalm och på Djurgården.
Ålstensparken för parkplaneringen i ny riktning
I stadsdelen Bromma började stadsträdgårdsmästare Mauritz Hammarberg under 1920-talet att planera för en ny park. Tanken var att det skulle bli en promenadpark, på samma sätt som de gamla parkerna som fanns inne i staden sedan 1800-talets mitt.
Botanikprofessorn Rutger Sernander var kritisk mot detta och föreslog att parken istället skulle skapas utifrån Mälarlandskapets egna naturliga förutsättningar. Det resulterade i Ålstensparken, anlagd 1927–1935, helt i enlighet med hans idéer. Strax därefter skapades naturområdet Judarskogen efter liknande principer.
Med Ålstensparken tog Stockholms stads parkplanering en ny riktning. En park som förenade de framväxande klassicistiska tankegångarna och de mer naturinspirerade idéerna var Tessinparken på Gärdet. Parken anlades av parkförvaltningen 1932–1940. Klassicism är en stilriktning som försöker efterlikna den grekiska och romerska klassiska konsten. Stilen präglas av symmetri och harmoni. I parken kunde man se detta genom raka och symmetriska gångar och planteringar.
