Förtätning och postmodernism 1980-1990
På 1980-talet fanns det inte längre några tomma, obebyggda markområden i Stockholm. Den nya strategin blev att förtäta staden, men utan att bygga bort alla grönområden.
Stockholms stad utformade grönplaner för de stadsdelar som skulle förtätas genom att bygga fler hus på parkmark. Grönplanerna visade var de viktigaste park- och naturytorna fanns i stadsdelarna och hur parkerna kunde behållas trots att fler hus byggdes. Ofta minskade ändå parkernas storlek mycket. Det ledde till konflikter mellan de boende på platsen och de som byggde de nya husen.
Fokus på upprustning och underhåll
Parkverksamheten inriktades under 1980- och 1990-talen på underhåll, upprustning och mindre nyanläggningar för att försöka behålla de grönområden som fanns.
Större parkprojekt som genomfördes var Vintertullsparken och Mandelparken i Hammarby sjöstad, den postmoderna Fatbursparken vid Södra station och Kulturpark Liljeholmen som sträckte sig från Vinterviken till Årstaviken. Även Kungsträdgården och Berzelii park förnyades under perioden och fick en mer postmodern inriktning. Det vill säga att man blandade den äldre stilen med nya, moderna influenser.
Arbetet med att bestämma naturreservat runt omkring Stockholm för att skydda viktiga större naturområden från nybyggnation pågick också vid den här tiden.
