Emigration
Från 1500-talet och fram till år 1860 behövdes pass för att ens lämna sitt län, så kallade inrikespass. För att resa över länsgränserna krävdes ut- och inresetillstånd, något som kunde nekas om man inte hade skäl för resan. Att resa ut ur landet krävde också utresepass, något som var särskilt svårt att få under 1700-talet. 1860 avskaffades passtvånget och det blev fritt att resa in och ut ur Sverige.
Fram till början av 1900-talet var det ganska få människor som invandrade till Sverige. Istället var det svenskarna som emigrerade till andra länder. Under andra halvan av 1800-talet och början av 1900-talet lämnade cirka 1,5 miljoner människor Sverige för att bo och arbeta i andra länder.
Emigrationen till USA
De flesta som emigrerade från Sverige bosatte sig i Nordamerika, främst i USA. År 1900 var Chicago den stad där det bodde näst flest svenskar, efter Stockholm.
Nya möjligheter
Det var framför allt unga som lämnade Sverige. Kvar blev de som var äldre och sjuka. Många som emigrerade hoppades på ett bättre liv i Amerika. Sverige var ett klassamhälle, där det var svårt att arbeta sig till en bättre position i samhället för den som var fattig. I USA upplevde många emigranter att det var lättare, och att samhällets värderingar var mer jämlika än i Sverige. Svåra arbetsförhållanden och låga löner gjorde att många människor tog steget att söka lyckan och försöka skapa sig en bättre tillvaro i ett annat land. En emigrant som lämnade Stockholm och reste till USA 1881 skriver:
"få ha rest hit för att de varit missnöjda med politiska, religiösa, eller sociala förhållandena [---] Jag tror att 90 procent av emigranterna rest hit af rent ekonomiska skäl. Funnes det chans till egna hem och utkomst i Sverige, så afstannade emigrationen af sig själf."
Var femte utvandrare återvände till Sverige
De svenska myndigheterna var oroade över att så många unga människor lämnade Sverige för att leva i andra länder. Utredningar försökte att ringa in varför så många emigrerade, och vad samhället skulle kunna göra för att minska utvandringen. Efter 1920-talet minskade emigrationen i takt med att Sverige blev ett rikare och mer välmående land, med bättre arbetsvillkor och sociala skyddsnät i samhället. Ungefär var femte svensk utvandrare återvände så småningom till Sverige, men de flesta stannade alltså kvar i det nya landet.
Anders och Alma Brejder var två av stockholmarna som emigrerade. De flyttade till Brasilien 1881, men återvände till Stockholm 1896. Anders Brejder lämnade landet ytterligare en gång men då stannade Alma kvar.
Nationalföreningen mot emigrationen
Nationalföreningen mot emigrationen bildades för att arbeta mot utvandringen på olika sätt. Runt 1920 ändrade föreningen sin verksamhet och hjälpte istället svenskar som ville resa tillbaka hit igen. Föreningen arbetade med egnahemsrörelsen som gick ut på att staten och kommunerna förberedde mark och gav lån för att människor skulle kunna bygga egna hus.
