Elevmaterial

Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769.

Sången om Ulla Winblads hemresa från Essingen över Mälaren en sommarmorgon 1769 är en utav Bellmans mest populära visor. Sången utgavs för första gången 1790 som en del av Fredmans…

Tid

1769

Typ

Text

Uppgift 1: Hur har svenska språket förändrats? Hitta skillnaderna!

1. Läs igenom texten Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren. En renskriven version av texten finns nedan. Stryk under alla ord som är annorlunda från idag.
   - annan stavning
   - annan betydelse
   - ord som du inte känner igen

Uppgift 2: "Översätt" texten till modern svenska

1. Välj en eller flera verser att översätta till modern svenska.
   Ändra stavning, böjning och ordval där du tycker att det behövs.

Uppgift 3: Källkritik

1. Hur vet vi att Bellman inte bara stavade fel?
   Sök på Stockholmskällan efter andra texter från 1700-talet och jämför!
   - jämför med de saker som du har markerat som annorlunda i Bellmans text. 
   - kan du hitta liknande stavning, böjning eller ordval i någon annan 1700-tals-text?
   - vilka slutsatser kan du dra om du hittar samma stavning i flera olika dokument?
   
   
2. Det finns två versioner av Ulla Winblads resa från Hessingen på Mälaren till den här uppgiften. Den ena skrev Carl Michael Bellman själv, omkring 1790. Den andra är tryckt 1825, trettio år efter Bellmans död.
   
   Gör en bedömning av källornas tillförlitlighet utifrån de fyra källkritiska begreppen:
   - äkthet
   - närhet
   - tendens
   - beroende
   
   Du kan läsa om de källkritiska begreppen på Stockholmskällan. Det går inte alltid att testa källan mot alla fyra kriterierna, men försök i alla fall.

Renskriven version av källmaterialet

Ulla Winblads hemresa från Hessingen i Mälaren en sommarmorgon 1769.

Stockholm, tryckt hos F. B. Nestius, 1825.

1.

Solen glimmar blank och trind,
Wattnet likt en spegel;
Småningom uppblåser wind
I de fallna segel;
Wimpeln sträcks, och med en år
Olle på en höbåt står;
Kerstin ur kajutan går,
Skjuter lås och regel.

2.

Stålet gnistrar, pipan tänds,
Olle slår sitt öra;
Rodret wrides, skutan wänds,
Gubben har att göra;
Under skarpa ögonbryn
Grinar han mot soln i skyn;
Kerstin, gubbens hiertegryn,
Skall nu seglen föra.

3. 

Seglen fladra, skutan går,
Jerker tar sin lyra,
Lyran brummar, böljan slår,
Allt med wåld och yra;
Skutan knarkar, bräcklig, gles,
Wimplens fläckt i toppen ses,
Tuppen gol så sträf och hes.
Nu slog klockan fyra.

4. 

Mowitz, stöt åt dem i lurn,
Som på skutan fara.
Olle du, hwad kostar tjurn?
Lyssna hwad de swara.
Hör hwar är ni hemma ni?
Ifrån Lofön komma wi
Med Grönsaker, Silleri,
Mjölk och Äplen klara.

5.

Si, en Julle skymtar fram,
Marjo åran lyftar,
Med sin löfbrodd, mjölk och lam
Hon åt tullen syftar,
Har i knä en bytta smör,
Kersbärs-korgen frammanför;
Marjo nu sin lofsång gör,
Snyter sig och snyftar.

6.

Ulla Winblad, skratta, sjung,
Spritt wid solens strålar,
Gäspa ej, lös upp din pung,
Ta fram band och nålar;
Fästa din Salopp igen;
Nös du? Prosit lilla wän;
Si der har du Hessingen,
Gröna trän och pålar.

7.

Lilla Fästman på dig ser,
Kom, min Norström lilla,
Sätt dig bredwid mej, sitt ner,
Fritt din låga stilla;
Wi ha alla lika rang.
Lustigt! Hör basunders klang.
Prosit och Contantement!
Dyrbar ögonwilla.

8.

Kon i hagen skylt sin kropp,
Snärd i wåta tågen,
Bruna Oxen kastar opp
Himmelsblåa wågen,
Ängen står i härlighet,
Kalfwen dansar yr och fet,
Hästen tumlar stolt och het,
Swinet går i rågen.

9.

Wid ett träd uppå en slätt
Syns en Skytt förbida
Dagens gryning klar och lätt,
Foglens sång och qwida;
Bakom trädets tjocka stam
Bössan syns och skymtar fram;
Hunden trogen som ett lam
Står wid Skyttens sida.

10.

Morgon-supen, Mowitz, går;
Ljufligt böljan swallar;
Ser du Ekensberg? Gutår!
Hör hur folket trallar;
Der framsätter en sin fot,
Klotet fåglorna slår mot;
Hör du dunsen af hans klot
Uti bergen skallar?

11.

I en löfsal kring ett stop
Några bussar skratta,
Ropa trumf, och allihop
Uti i stopet fatta;
Somliga med sträckta ben
Sofwa gott och snarka ren,
Hwila hufwud mot en sten
På en blomstermatta.

12.

På den klippan, der wid strand
Sielf Chinesen målar,
Bildar af en näfwa sand,
Skönsta blomsterskålar;
Uti i leret brännes in
En Apelles pensel fin.
Ulla Winblad, min Cousine!
Ser du hur det prålar.

13.

Såg du nu Mariaeberg,
Så se längre neder,
Med en gul och bleknad färg
Sig ett tjäll utbreder.
Fönstren glittra, kännen I
Ej Salpetersjuderi?
En gång, Ulla, raillerie!
Palten dit dig leder.

14.

Fällom lodet på wårt djup,
Gäspa ej och nicka,
Sof ej, öppna flaskan, sup,
Bjud Mamsellen dricka;
Wakna, Mowitz, ser du ej
Lazaretts-palats så säj?
Akta näsan du på dej
För hwar wacker flicka.

15.

Tornens spetsar blänka ren,
Kors och tuppar glimma,
Morgonrodnans klara sken
Syns i wattnet strimma;
Barnet leker gladt wid strand,
Samlar stenar i sin hand,
Slungar stenen dit ibland
Der som gässen simma.

16.

Lossa tågen, seglen sätt,
Ren syns Skinnarwiken,
Med dess Kojor och Castell,
Branta berg och diken;
Under små kolswarta tak
Gnälla pumpar, eld och brak,
Hästen sträcker foten spak,
Gnäggar, rädd för spiken.

17.

Med sitt klappträd ner wid strand
Pigan står så kåter,
Knyter till sitt förkläds-band,
Och sin barm upplåter;
Barbent hon på bryggan står,
Räknar slagen klockan slår.
Swettig, sur och wåter.

18.

Allstäds godt, men hemma bäst!
Sagta låt oss unna
Wattukdrarn med sin häst
Hwälfwa om sin tunna;
Kärlet glittrar, hjulet går,
Sprundet sprutar, hästen slår.
Om den pragt för ögat står
Sjunga de som kunna.

19.

Jeppe tutar, trumman går,
Böneklockan klämtar;
Sotarn swart i skorsten står,
Hwisslar, sjunger, skämtar;
Bagarn sina korgar kör;
Smeden ren sin slägga rör,
Ren båd' Knekt och Granadör
Wid gewäret flämtar.

20.

Stundom dit wår hydda fins,
Kommom not och flöte;
Stöt uti basun, och mins
Detta glada möte.
Farwäl Jörgen, Truls och Hans!
Farwäl flickor, spel och dans!
Ulla tog sin myrten-krans
Uti Neptuns sköte.

21.

Norström stjelper sin peruk
Af sin röda skalla,
Och min Ulla, blek och sjuk,
Lät sin kjortel falla,
Klef så bredbent i pulun;
Mowitz efter med basun;
Maka åt dig, Norström! Frun
hör ju till oss alla.