Ritad i tusch på gulnat papper. Detaljer i akvarell, byggnader i gult och rött, strandlinjen i blått.
Karta
Upphov: Stockholms stads gatukontor. Stockholms stadsarkiv

Lövsta sopförbränningsanläggning – situationsplan från 1938

Situationsplanen visar renhållningsverkets område i Lövsta år 1938, i samband med att den nya sopförbränningsanläggning uppfördes. Byggnader, soptippar och anordningar är markerade med text. Soporna fördes från Stockholm till Lövsta via järnvägen. 

Den gamla förbränningsanläggningen – som uppfördes 1905–1907 – är färglagd i gult. Texten "Nuvarande förbränningsanl. (slopas)" och en pil pekar ut byggnaden. Järnvägen går utmed byggnaden och avslutas vid en bangård.

Lövsta förbränningsanläggning nummer 2 började uppföras 1937 och stod färdig årsskiftet 1938/1939. Den nya anläggningen är ifylld i rött med svarta konturer och ligger strax nedanför den gamla. Pilar pekar ut anläggningens vagntippare och själva ungshuset där soporna förbrändes. 

I anslutning till förbränningsanläggningarna finns en slaggtipp för den slagg som bildades då soporna förbrändes. Vid stranden mot Mälaren finns två soptippar och flera pirar. Mellan den nya förbränningsanläggningen och Mälaren står "Ny kabelbana för slaggtransport". Ute i sjön står "Denna vik kommer att fyllas med slagg under loppet av 10–15 år".

Läs mer

Stockholms stad köpte år 1885 egendomen Riddersvik och Lövsta i Järfälla, för att använda platsen som sopstation för stadens latrin och sopor. Det första tåget med avfall från Stockholm till Lövsta gick 1889. Efterhand uppfördes flera byggnader och anordningar. Kring sekelskiftet började man även föda upp grisar på hushållssopor. Den första förbränningsanläggningen användes åren 1907–1938. 

Soporna som kom till Lövsta delades inledningsvis upp i skräpsopor och gödselsopor (som delvis kunde säljas). Stora soptippar bildades vid stranden mot Mälaren och mängder av avfall tippades i sjön. För att hitta lösningar på avfallshantering – och kunna förbränna mer sopor istället för att dumpa dem i sjön – tillsatte staden en sopförbränningsutredning år 1934. 

Resultatet av utredningen blev bland annat att uppföra en ny förbränningsanläggning 1937–1939. Järnvägsvagnarna utrustades med en svängbar gavellucka i ena änden och med hjälp av vagnstippare kunde lasten tömmas in i den nya anläggningen. Den andra anläggningen var i drift fram till 1986 och revs 2006. 

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Uppdaterad