Sektionen till "Stockholms sopförbränningsanläggning. Lövsta" är signerad av Holger Blom år 1937. Ritningen är tecknad i svart tusch och visar en genomskärning av förbränningshuset.
Med hjälp av ritningen kan vi få en bild av hur förbränningen av sopor fungerade. Till höger syns järnvägen och "vridtipp" för järnvägsvagnar. Avfallet transporterades från Stockholm till Lövsta via järnvägen. Järnvägsvagnarna var utrustade med svängbar gavellucka i ena änden och kunde tömmas med hjälp av tippningsanordningen.
Soporna tippades via en sopstört in till anläggningens "sopbunker". Avfallet lyftes från bunkern med hjälp av en stor gripklo (polygripskopa) till en "skakränna", varifrån det föll ner på en rörlig "torkrost". Från torkrosten föll soporna sedan ner till en "brännrost", där de antändes. Från förbränningsrosten fördes soporna vidare till en "roterugn" (roterande förbränningsugn).
Anläggningen innehöll fyra roterugnar, flera gripskopor och torkrostar. Rökgaserna leddes ut genom de stora rökkanalerna bakom ugnarna och ut genom skorstenen. Den utbrända slaggen föll ner till en "slaggkällare".
Läs vidare
Under "Mer i Stockholmskällan" finns flera länkade poster om Lövsta, bland annat arkitekten Holger Bloms plan- och fasadritning från 1937 och en utförlig beskrivning av den nya anläggningen från 1939.
Lövsta sopförbränningsanläggning nummer 2 stod färdig årsskiftet 1938/1939, var i drift till 1986 och revs 2006. Den första förbränningsanläggningen i Lövsta användes 1907–1938.
