I motionen föreslår Gerhard Magnusson att stadsfullmäktige bör låta utreda frågan om att ordna lekredskap till stadens offentliga parker. Han lyfter fram vikten av att barn får tillgång till utelek i en hälsosam miljö och tar upp exempel från utlandet.
Gerhard Magnusson var bland annat redaktör för Socialdemokraten och ledamot av stadsfullmäktige 1910-1920. Motionen "om utredning angående anbringande af lek- och förströelsematerial å för mindre barn afsedda områden i stadens parker" väcktes i Stockholms stadsfullmäktige den 18 september 1911 (Motion 1911:25).
Magnusson menar att de offentliga parkernas "sandhögar" borde kompletteras med lekredskap och ger exempel från Tyskland:
"En påfallande brist vidlåder enligt min mening våra offentliga parker, i det man där tagit för liten hänsyn till de minsta barnens nöjes- och förströelsebehof. Visserligen ha parkerna de obligatoriska sandhögarna, där frekvensen alltid är liflig, men det vore säkerligen kommunen en värdig uppgift att öka de små barnens friluftsprogram till att omfatta äfven något annat än gräfva i sand. Det skulle enligt min mening lämpligen kunna ske genom anskaffande af sådana gung- och klättringsanordningar, som man här och där i utlandet — t. ex. i Frankfurt am Main — placerat å för de små barnen särskildt afsedda gräsmattor och sandplaner."
Han tar upp den fattiga befolkningens bostadssituation och att många barn är hänvisade till lek på undangömda bakgårdar eller ute i gatumiljön:
"Bostadsförhållandena i vår hufvudstad äro alltjämt sådana, att man icke kan tala om möjlighet för de fattiga att gifva barnen tillräckligt af ren luft och ljus i hemmet, och då är det af vikt, att man kan ordna så i våra parker, att man om möjligt lockar dit de små och bereder dem en förströelse af något bättre slag än rotandet i rännstenar kan erbjuda dem. Det är ju nämligen så i vår stad, att husvärdarna i stor utsträckning formligen förbjuda sina hyresgästers barn att vistas på gårdarna och de bli då hänvisade till gatan eller till de mörka och fuktiga bakgårdar, där deras lek inte generar husvärden."
Magnusson nämner också vinsten för den allmänna hälsovården av att öka småbarnens "friluftsvistelse" i "tider af barnförlamning och andra epidemiers spridning". Han avslutar med att föreslå:
"att stadsfullmäktige ville besluta uppdraga åt drätselnämnden att utreda frågan om anskaffande och anbringande af lek- och förströelsemateriel å för de mindre barnen särskildt afsedda områden i de offentliga parkerna och inkomma med de förslag, hvartill denna utredning kan föranleda."
Beslut 1912
Stadsfullmäktige beslutade 1912-03-26 att tillsätta ett anslag på 2000 kronor för att skaffa lek- och förströelsematerial för mindre barn till stadens offentliga parker år 1913 (Stockholms stadsfullmäktiges protokoll 1912-03-26, § 21).
