I och med 1782 års judereglemente fick judar möjlighet att på vissa villkor bosätta sig i Sverige och behålla sin religion. De judar som kom hit tidigare på 1600- och 1700-talen tvingades konvertera till kristendomen om de ville stanna. En av dessa konverterade judar var Magdalena Catharina Möller som dyker upp i Politikollegiets protokoll 1731.
I januari detta år finns en notis om att Möller på grund av sin fattigdom får ett bidrag på sex daler kopparmynt. I maj får hon hjälp med pengar för att kunna ordna begravningen åt den avlidna Barbro Möller, möjligen Magdalena Catharinas mor.
I början december 1731 blir Magdalena Catharina arresterad ”sedan hon ifrån dårhuset blifwit lösgifwen, gådt omkring både hemma uti husen hos förnämt folck så wäl som på gator luppit omkring och sig oregerligit upfördt”. När Politikollegiet förhör henne om händelserna berättar hon att körsnärsgesällen Johan Christian Bockner varit förlovad med henne, och att hennes ringar, muff och penningar finns kvar hos honom. Bockner erkänner han att först tänkt gifta sig med Möller, men att han ändrat sig ”emedan hon nu mera sig så illa upfördt” Även har en pastor avrått honom från att fullfölja giftermålet.
Vid den här tiden bor Magdalena Catharina Möller hos kocken Christopher Arntz och hans hustru Ulrica Eleonora Arntz som berättar att de av barmhärtighet tar hand om Möllers lilla barn. Under förhöret lovar Möller att sköta sig bättre och så snart som möjligt resa från staden. Fortsätter hon i samma stil blir det straffarbete på Spinnhuset hotar Politikollegiet.
Någon vecka senare, den 9 december, grips Magdalena Catharina Möller igen och nu bestämmer man att hon måste skickas till stadens Rasp- och Spinnhus då hon trots varningen fortfarande ”löper omkring gatorne och uti husen hos höga Personer och giör oliud”. Även barnet ska följa med till straffarbetsanstalten där det kommer ”niuta underhåld och skiötzell”.
Följande sommar, den 6 juli 1732, kan vi läsa i Politikollegiets protokoll att Magdalena Catharina släpps fri. Av Kungliga Slottskansliet har hon fått respass och ska med ”ett bortgående Skiepp /…/ begifwa sig till Tyskland.”
