I mars 1761 har Adolph Ludvig Lewin, som 7 år tidigare konverterade från judendomen, ”icke låtit rengöra gatan utanför sitt hus vid Stora Nygatan”, detta trots ”flere skedde påminnelser”. När Lewin blir kallad till Politikollegiets sammanträde tisdagen den 10 mars dyker han inte upp.

Lördagen den 14 mars meddelar Politikollegiet att samtliga husägare som bor vid Stora kyrkobrinken ”innom aftonen samma dag” ska ”låta rengöra gatan utanför sine hus efter som Riksens Höglofliga Ständer” påföljande måndag ”genom en Deputation skulle komma at gå ifrån Riddarehuset till Kongliga Slottet”. Under denna pampiga marsch skall det vara snyggt på gatan, och en av dem som måste städa är Adolph Ludvig Lewin vars hus uppenbarligen vetter mot såväl Stora Nygatan som Storkyrkobrinken.

Under denna påtvingade städlördag vandrar rådman Olof Forsberg, en av de höga herrarna i just Politikollegiet, Storkyrkobrinken fram. När han passerar Lewins bod kommer Lewin ut och frågar om det är rätt att ”så handtera Borgare, och icke förr utgifwa befallning om gatans rengörning än samma dag då det borde wärkställas?” Enligt Forsberg själv har Forsberg då vänligt påmint Lewin att han som invånare i Staden borde ”låta göra dess gata ren utan påminnelse”, dessutan borde han som borgare ”efterkomma och lyda de befallningar och tillsägelser, som Magistraten /…/ kunde finna nödigt at utgifwa”. Då ska Lewin ha sagt att Magistraten ”icke ägde begrep om hwad de befalte”, det vill säga att stadens styrelse inte fattar vad den håller på med. Forsberg har då sagt Magistratens ledamöter minsann inte är ”några barn eller gåssar som icke äga begrep om hwad de göra” och manat Lewin att ”eftersinna sin Borgerliga Ed”.

(För att få rätt att bedriva affärsverksamhet den här tiden behövde man vinna burskap, en del av den processen innebar att man svor en borgerlig ed, som bland annat innehöll löften om att lyda Magistraten.)

Efter detta lilla gräl skiljdes Lewin och Forsberg åt, men när rådmannen gav sig ut på gatorna senare samma dag har ”Lewin kommit utspringandes ur boden med mycken häftighet emot Herr Rådmannen, och yttradt sig som förut, at det icke wore rätt at så handtera en Borgersman, och så sent föranstalta om gatans rengörning”. Lewin har sedan utfarit ”i otidighet emot” Forsberg.

Tisdagen 17 mars har Politikollegiet nytt sammanträde och nu är Adolph Ludvig Lewin på plats för att försvara sig. Mötet inleds med att Borgmästaren P J Falk förmanar Lewin: Eftersom ”han såsom främling wunnit den förmon at blifwa Borgersman här i Staden, så borde han så mycket mer beflita sig om at lyda och efterkomma lagar och Förordningar”.

Enligt protokollet från mötet blir Lewin arg av denna tillsägelse: ”Yttrade sig Lewin genast med häftighet, at han icke kunde tåla någon reproche [= klander, utskällning], Collegium hade nu allenast at afgöra om gatans renhållning”. Borgmästaren svarar att det inte varit menat som någon Reproche, ”utan en tienlig föreställning”. Lewin svarar enligt protokollet ”med lika häftighet som förut, at det wore en oanständig reproche”.

Adolph Ludvig Lewin nekar sedan till alla anklagelser. Han har inte blivit påmind om gaturengöringen, kallelsen till förra tisdagens sammanträde i Politikollegiet har han inte fått och vad gäller bråket med rådman Forsberg så menar han att det var rådmannen som ”fattadt honom i bröstet och hotat at slå honom”, inte heller har Lewin sagt något förklenande om Magistraten. Påstår Lewin.

När det gäller gaturengöringen har dock möbelhandlare Lewin vittnena emot sig. Han döms därför till tio daler silvermynts böter för att han inte hållit snyggt på gatan utanför sitt hus. Samma bötessumma åläggs han betala för att han ”brukat wanwördeliga ord och åthäfwor emot” Politikollegiet. Angående bråket med Olof Forsberg så anser man att det inte bör avgöras i Politikollegiet, utan i Kämnärsrätten.

Adolph Ludvig Lewin hade en god kontakt med kung Adolf Fredrik, som närvarade vid Lewins dop 1754 och då blev hans gudfar. Fem år efter denna händelse var Lewin med på den resa där kronprinsessan Sofia Magdalena under högtidliga former hämtades från Köpenhamn.