Under ledning av Ulf Björlin och med ackompanjemang av Stockholms barockensemble sjunger Sven-Bertil Taube Fredmans epistel 25 - Blåsen nu alla. Inspelningen är hämtad från albumet Carl Mikael Bellman - Volym 2 som kom 1963. Episteln har ursprungligen åtta verser men här har man valt att redigera ner antalet till sex.
Läs mera i Tema - Carl Michael Bellman
Texten:
Blåsen nu alla - Fredmans epistel 25
Som är et försök til en Pastoral i Bacchanalisk smak,
skrifven vid Ulla Winblad s öfverfart til Djurgården.
Blåsen nu alla,
hör böljorna svalla,
Âskan går.
Venus vill befalla,
där Neptun rår.
Simmen tritorner,
och sjungen miljoner
Fröjas lov;
svaren postiljoner
i Neptuns hov!
Se Venus i sin prakt!
Kring henne hålla vakt
änglar, delfiner, sefirer och Pafos' hela makt;
vattunymfer plaska kring
i ring.
Venus du täcka,
fritt lämna din snäcka
vid vår strand;
lustan sku vi väcka
med glas i hand.
Ack, mina vänner,
var en av er känner
mina drag.
Blåsen, goda männer,
valthornen tag!
Du Ulla Winblad kåt,
gunga i roddarbåt!
Du är vår Venus; mamseller, gesäller gör din ståt.
Stig i land på Pafos' ö,
min mö!
Om denna parken
rår kärleksmonarken
och en kung;
Djurgåln heter marken;
stöt valthorn, sjung!
Sjung till exempel
om Fröjas små tempel
som här stå
med uråldrig stämpel
och mossa på!
Sjung här om jungfrumord,
om hur en brud blir gjord,
hur under valthorn hon kämpar och spritter på ett bord.
Ulla Winblad, ingen skymf,
min nymf.
Nig nu och buga,
träd in i min stuga,
dansa om!
Fröjas barn ä sluga;
kom, Ulla, kom!
Hör du ej suset?
si värden i huset
Fader Berg;
valthornet och kruset
ge gubben färg.
Djurgårdsherinna snäll,
här är Palemons tjäll;
här ser du herdar, som ragla båd' morgon, middag, kväll,
herdar utan lamm och får.
Gutår!
Blås, musikanter,
för Ulla galanter
och förnäm!
Skira engageanter
och diadem!
Putsa chignonen
och sväng roberonden
vid och stor!
Blåsen i portgången
ett ståtligt kor!
Dyrka Cupidos namn;
öppna din varma famn;
pusta och flåsa och flämta och blekna som en hamn!
Hjärtat klappar, pulsen går,
han slår.
Sjungom nu alla!
Lät kärlek befalla
våra liv;
lät oss spelmän kalla
till tidsfördriv;
svalkom vår tunga,
och låtom oss sjunga
glädjesång;
dansa, gamla, unga,
nu på en gång!
Nymfer och friskt kalas,
vällust i blod och glas,
sömninga ögon, friskt hjärta, fioler, sång och bas
var Epistel innebär
och lär.
