Sven ansågs stökig och hans lärare tyckte att han störde undervisningen i klassen. Därför tyckte hon att det var bäst för klassen om Sven kunde placeras i en specialskola.
De elever som av olika orsaker ansågs annorlunda, utanför de rådande normerna eller inte ansågs passa in, kunde, efter lärarens inrådan, skickas till en specialskola. Så här beskrivs Sven av sin lärare i en ansökan om plats på specialskola:
Svens uppträdande verkar i hög grad störande på undervisningen. Han är misstänksam, envis och oregerlig, tidtals är han tungsint och har ett svårt häftigt lynne.
Han är klok och mycket beräknande. Är i hög grad egocentrisk. Allt intresse, alla frågor måste kretsa kring hans lilla person. Sätter sig gärna i löjliga ställningar, grimaserar m.m. för att ådraga sig kamraternas uppmärksamhet. Spelar ofta dum och okunnig. Kan han ej störa kamraterna tillräckligt med sina ”gubbar” utstöter han konstiga läten, suckar, stönar, smackar och gäspar högt. Är även förtjust när kamraterna skrattar åt honom eller när lektionerna avbrytes för några av hans upptåg.
Kamraterna anse honom ej vara riktigt klok men taga gärna efter hans konster. Andan i klassen skulle helt säkert bli en annan om Sven komme bort.
Kungsholmens folkskola 16/21922
Märta Lindberg
