Det här brevet är förmodligen skrivet efter storstrejken 1909 och innan 1910-12 när den för stöld många gånger dömde Karl Albert Broling är över i Amerika en tid. Brevet inleds med en lång satirisk dikt riktad till Hjalmar Branting och avslutas med några rader till stadsfiskal Lars Stendahl. Broling siktar nu på att slå igenom som författare, bli högerpolitiker, emigrera till USA men vill också gärna ha litet pengar av Stendahl. Brevet renskrivet:
Till Hjalmar Branting
Du gamle Branting vår politiker
Som svänger klasskampens tunga svärd
I denna snöda och usla verld
Men aldrig fanan den röda sviker
Du talar mycket ibland som blänker
Hör på en gång hvad en annan tänker
Tag mot en krans från ”parnassens” salar
Och hör o Branting hvad snillet talar
Den stora strejken jag aldrig glömma
Och fler än jag den i minnet gömma
Då du satt stolt som en kung på tron
Och höll nationen på nollportion
Jag skämta stundom på rim och meter
Men hatar allt hvad strejker heter
Jag bugar aldrig för pöbelns kungar
Hur ödets åskor i verlden ljungar
Och lyssnar aldrig till vindens sus
Som blåser ut ifrån Folkets hus
Du vill ha bort både Gud och kyrka
Och finns det någon som vi bör dyrka
Så skall han sökas i Folkets hus
Der Branting skiner som ”verldens ljus”
Du ropar ve öfver kassahvalfven
Men dansar sjelf kring den ”gyllne kalfven”
För ”mammonsvagnen” du villigt stretar
I lifvets backe som hvar man vet
Den röda färgen du flitigt smetar
På tidens frågor, hvi gör du det?
För jemlikheten du demonstrerar
Men sjelf du pöbeln som kung regerar
Du talar vackert om broderskap
Men sitter sjelf i ett rikt gemak
När nödens barn vid din tröskel tigger
Och höljd i trasor på gatan ligger
Med himlahvalfvet till kammartak
Den sköna frihet hvarom du talar
Den komma nog först i Plutos salar
När som vi slutat på lifvets bana
Och döden sänker din röda fana
Der vinkar frihet och jemlikhet
Som ejaf tidernas vexling vet
Der sprängas våldets och bördens band
Utaf den ”mägtiges” starka hand
Der flödar bägarn, der trädes dansen
Der grönskar lagern i ärekransen
Som vinkar oss ifrån jordens dalar
Till ”gudafadern” i Plutos salar
Der inga trashankar mer man ser
Der ”mammonsvagnen” ej rullar mer
Der hjelpmadamen och tiggarungen
Får dricka brorskål med gudakungen
I detta härliga land min broder
Der Plutos hand svänger statens roder
Der bli vi nog ”demokrater” alla
Hur ojemt här våra lotter falla
Der skall jag dricka vid grafvens dörr
Din skål o Branting men inte förr
Tag mot den helsning jag här dig bringar
Du hör hur härligt min sång den klingar
Och blir det blott lite höjd i tonen
Jag stiger snart upp på skaldetronen
Jag får som du ett berömligt namn
Och sjunker salig i lyckans famn
Ditt stora snille jag högt skall vörda
Men kan du lätta nationens börda
Så ”strejkbacillerna” där på jorden
Och vi får mat på de tomma borden
Då blir du hålld för en ”bussig kvanting”
Du gamle fiffige Hjalmar Branting
Och jag den ringaste bland poeter
Ditt lof skall sjunga på rim och meter
Och när du kryssar en tidens våg
Med slitna segel och slitna tåg
Min tår skall fukta den gröna kullen
Der du förbleknar en gång i mullen
Hur resan sen går på det rullande klot
Om vinden är med eller vinder är mot
Om flaggan är hvit eller flaggan är röd
Det stör ej ditt lugn sen du en gång är död.
Till Stadsfiskal Stendahl
Jag har som man ser bestigit Parnassen, jag står på höjden af mitt skalderykte, och representerar den så kallade högern i politiken. Det är rätt mödosamt att bestiga de höga gudars helgade mark. Hoppas att Herr Stadsfiskalen belönar mina ansträngningar med några kronor. De kunna lemnas åt Riksdagsman Herr Ulrik Leander ledamot af andra kammaren. Jag skall icke försumma att hemta dem. Snart gör jag mig osynlig för alltid. Nationen må kläda sig i säck och aska! Kommer sannolikt att lyckliggöra den stora republiken med mitt lysande snille. Skall icke glömma gamla Sverige för det. Det stora talangerna ha framtiden för sig i Amerika, de små, de vissna i glömskans vrå. Det beror på om jag skall förhärliga mina fäders land i dikten, när jag en gång på allfvar låta mitt ljus lysa öfver menskligheten, att inte Herr Stadsfiskalen skall bli bortglömd, det garanterar mitt stora namn inom författarverlden för.
Ödmjukast
Karl Albert Broling
