I det här brevet till stadsfiskal Lars Stendahl utgjuter Karl Albert Broling sitt missnöje över att ha blivit klassad som lösdrivare. Broling hade flera gånger tidigare blivit dömd för stöld. Brevet renskrivet:
Stockholms ransakningshäkte den 19 November 1910
Till Stadsfiskal Stendahl
Jag heter Karl Albert Broling, jag är stockholmare född, och förvånar mig högeligen öfver att kunna behandlas som lösdrifvare då jag bor i den stad der jag är född och skrifven är. Wisserligen kan jag ju icke neka till, att jag varit drucken, samt måhända i fyllan och villan stört någon med en anhållan om en allmosa, sannolikt för att betala öfverresan från Djurgården till staden, men då jag inte på 1 ½ år nära nog varit i detektifven anhållen, så synes mig en varning, kunde ha varit befogad. Jag fick 1 ½ år femte resan stöld, men jag fick 2 ½ år för en förseelse som hvem som helst bort haft öfverseende med, då man tar i beräkningen, dels mitt flydda lif, hvilket ju alltid måste mer eller mindre inverka på omständigheterna, dels den långa tid som förflutit sedan jag sist var straffad, och slutligen den frestelse som ju ligger så när för dem som stå i mina omständigheter. Man har äfven låtit mig förstå att hvad som synnerligen skulle medverkat till att jag blifvit dömd, är detta, att jag försummat anmälningen. Jag har icke försummat den, men min uppfattning har alltid varit, att då man anmäla bostad måste man ha en fast sådan, och som jag på senare tiden bott på s.k. ungkarlshotell, så förstår man att det kan vara svårt nog ibland att bo på samma ställe. Nu är min förhoppning den att Herr Stadsfiskalen som känner mig, ville utverka att jag antingen finge gå in på arbetsinrättningen till våren, eller och ta mig fri på annat sätt som Herr Stadsfiskalen finner lämpligt. Jag har alltid haft en förhoppning att jag skulle bli en menniska igen, finns det ingen som vill hjelpa mig att bli det, utan ha de alla beslutat min undergång. Det hjelper inte att jag är ärlig, jag får gå i fängelse lika väl, ja hvad värre är, jag har menskligt att döma, rent af förlorat derpå! Ty hade jag begagnat mig af alla de tillfällen jag haft , att på orätt sätt hjelpa upp min ekonomi, då hade jag längesedan varit på grön kvist igen, detta har jag och flera andra klart för sig. Derför tycker jag också att det är hårdt att se sig så kommen på skam. Öfvertygad som är om Stadsfiskalens förmåga att kunna hjelpa mig i denna sak, har jag tillsändt honom dessa rader och hoppas af dem ett godt resultat.
Wördnadsfullt
Carl Albert Broling
