Guldsmedshustrun Sara Nilsdotter anklagas för att ha haft ihjäl sitt nyfödda barn. Stockholms magistrat finner henne skyldig. Domen är döden. Från Stockholms tänkebok 1625.
"Een gulsmedz hustro bed. Sara Nills dåtter född i Upsala, hennes man haf. heett Matz Schunt, blef ahnklagat at hon haf. mördat ett pilltebarn som hon haf. ägt med en tysch båsman be:d Johan Bårs ifrå Dansigh på Stockhollm. Hon seger at han inthet hafuer waret i råd med henne, uthan Satan haf. ingifuit henne at hon denne gernigh giort hade. Hon nekar sigh hafwa stucket barnet under wenstre armen, utan när hon kastade barnet nid, föll thet på en hauss påla med 2 taggar, och lithet efter thet blef födt, kune hon inthet ansa barnet utan hon dånade och bloden förlåpp thett barnet. Hon hafuer icke heller upenbarat sigh när hon war haufande icke heller när hon födde barnet, utan sade sigh liggia siuk af tårr wärck. Barnet war inlagt uti en walmars påssa och en lithen sten uti. Hon nekar aldeles till thet hon skulle stickat, utan hon sleet naflan af barnet, där af förlåpp bloden barnet, och hon för sin swaghet schuld, kune inthet hantere barnet, utan slet naflan af thet och sedan kastade thet i en gränd på en huass påla. Stadztiänaren berättade at quinfålken som klädde på henne sade, at knifwen som der war lågh i halmen uti sängen. Hon bekende och, at när hon hade slitit naflan af barnet, lade hon thet i sin kista till andre dagen, och sedan kastade hon thet uti siöön. Hon bekende sigh och hafua med sin ächta man, 5 barn; 2 äre i lifwet, och de andre äre döde. Hon bekenner och at hon reef naflan af barnet på thet at det skulle döö. Hon beder at hon må niuta swerdet, och begerer inth leffwa.
Sentenz. Rätten kan icke befrija hennes lijf, uthan dömde henne efter thet 2 cap. uti högmåle balken till elden, doch schall hon mista hufwudet med yxan på båken och brännas".
