Konstapel Watz ingriper mot två män som bedriver "otukt" i Humlegården 1900. Homosexualitet var olagligt i Sverige fram till 1944.
”283 Watz har till undertecknad rapporterat, att han för omkring 8 sedan å en soffa midtpå slätten nedanför kabinettet i Humlegården kl 3/4 1 tiden på natten påträffat en för honom till utseendet väl känd, men till namn och karaktär ännu okänd, bättre mansperson, liggande bakåtlutad med upknäpta benkläder och genom den framlysande skjorta samt hafva en yngre man liggande framåtböjd öfver sig, uti tydligt afsigt och under åtbörder af otukts bedrivande mot naturen, hvarför Watz, som var iklädd uniform och stadd i partulleringstjenst i Humlegården, smygde sig fram till platsen och uplyftade den yngre karlen, som då äfven hade sina påhafda byxor öpna i fram, och förebådde båda för sitt oskick samt var bestämd för att anhälla dem, men blef så fraperad vid åsynen af den bättre mannen, hvilken dervid sade, ”så var inte så ifrig Konstapeln”, att han inte kom sig före med sitt beslut om anhållande utan lät dem båda skynda från platsen, (den yngre springande) mot Engelbrektsgatan till Walhallavägen, der de försvunno i mörkret.
Konstapeln har för sig, att den bättre mannen är embetsman uti något högre embetsverk härstädes samt att han är, eller för kort tid sedan varit boende någonstädes vid strandvägen Öster om Styrmansgatan, eller der i närnheten samt beskrifvit honom omkring 3 alnar lång, ljust, eller möjligen gråaktigt, kort hår, ganska stora, bruna, vid nedre ändarna upåtstrukna (ej vridna) mustascher, alltid bärande pin-ce-nez och oftast hög hatt samt vid tillfället ifråga iklädd sådan hatt, mörka byxor och en mycket fin gråbrun regnrock.
Den yngre mannen beskrifves vara en grann och välklädd yngre man med utseende af militär eller nyligen uttjenad sådan.”
