Bilden visar nedre delen av ett dryckeskrus av stengods. Ett krus är ett glas som är tillverkat i keramik.
Stengods är gjort av en lertyp med hög kvartshalt vilket gör att leran tål väldigt höga temperaturer. På grund av att stengods kan brännas i högre temperaturer än annan lera blir den mer hållbar och vattentät.
Innehållet i kruset kan ha varit öl, mjöd eller vin. Under medeltiden drack man mellan fem och sju liter öl och svagdricka om dagen i städerna eftersom vattnet kunde vara förorenat och göra människorna sjuka.
Enligt stadslagen skulle det finnas minst två värdshus eller tavernare i en stad. Dessa skulle i första hand erbjuda husrum åt resande och de passade på att servera öl, mjöd och vin. Många hushåll tillverkade sitt eget öl men tyskt öl var känt för att vara av särskilt bra kvalitet och blev en stor importvara från olika Hansastäder.
I Stockholm fanns privata vinhandlare samt en vinkällare där två särskilda vinmän, tillsatta av stadens råd, arbetade. Deras uppgift var att kontrollera vinets kvalitet. Vin ansågs fint och var dyrt. Det importerades från Tyskland, Frankrike, Spanien och Portugal.
Spyabalken var till för att reglera drickandet under gillesdrickning vilket kan översättas till gillenas högtidsfester. Det kostade att vara på fyllan och man kunde få olika höga böter beroende på var man ramlade omkull eller spydde. Utskänkning var vanligen förbjuden efter klockan nio. Detta tyckte många i staden var allt för tidigt vilket troligen var anledningen till att lönnkrogen kom till.
Dryckeskruset är ett arkeologiskt fynd från utgrävningen på Helgeandsholmen 1978-1980.
Kruset är ca 8 cm högt och har tidigare varit utställd på Medeltidsmuseet.
