Kvinnor i trafiken
Sjötrafiken i Stockholm har länge dominerats av kvinnor, med roddarmadamer och dalkullorna som skötte vevslupar. Men trafiken på land är en annan historia. Under 1800- och 1900-talen började kvinnor ta sig in i yrkesgrupper som tidigare varit fullständigt mansdominerade.
När spårvägstrafiken startade i slutet av 1800-talet anställdes kvinnor för kontorsarbete och som vagnstäderskor. Kvinnorna fick däremot inte arbeta som förare eller konduktörer.
Under första världskriget kallades många män in till armén, både i Sverige och i andra länder. Då öppnades flera yrken som tidigare hade ansetts som "manliga" för kvinnor. Flera städer i Sverige anställde kvinnliga konduktriser på spårvagnarna, men inte Stockholm. I en artikel från 1916 argumenterade spårvägsbolagets direktör Walldén mot kvinnliga konduktriser eftersom de skulle ha svårt att hantera de bråkiga passagerarna.
Cykeln var ett vanligt färdmedel
Cykeln sågs som sportig och ganska äventyrlig när den kom. I slutet av 1800-talet blev den allt vanligare. Också cykeln var från början sedd som ett fordon som inte passade kvinnor, men det ändrade sig ganska snabbt. Per From startade en cykelfabrik i Stockholm i slutet av 1800-talet och tillverkade cyklar i både dam- och herrmodeller. Damcykeln var anpassad för att det skulle gå lätt att cykla på den även med de långa kjolar som var på modet då.
De första kvinnliga spårvagnskonduktörerna
Den 8 mars 1942 gjorde till sist konduktrisen entré i kollektivtrafiken. Det var beredskapstider och en grupp kvinnor hade utbildats som reserver om de manliga konduktörerna skulle bli inkallade till armén. De kvinnliga konduktriserna rekryterades ofta från den manliga personalens familjer.
Kvinnorna väckte stor uppmärksamhet och omdömet var gott! Spårvägsbolaget ville locka till sig "pigga hemmafruar" med argument att arbetet skulle ge extra inkomst till hushållet, fri uniform och arbetstider som var anpassade till den gifta kvinnans dagliga "husmoderssysslor" i en kampanj 1962.
Biltrafiken ökar och kvinnor tar plats
På 1950-talet ökade antalet bilar i staden och polisen hann inte utfärda böter för alla som parkerade fel. 1957 beslutade Stockholms stadsfullmäktige att bilda en trafikväktarkår – och enbart kvinnor anställdes, fram till 1977. De kallades populärt för ”lapplisor”.
Den första kvinnliga taxichauffören i stockholmstrafiken hette Maud Hansson-Fagerberg. Tre dagar efter hennes debut började ytterligare två kvinnliga taxichaufförer.
De första kvinnliga busschaufförerna
Den 25 mars 1958 debuterade Margit Claesson som första kvinnliga bussförare inom Stockholms Spårvägar. Hon var även den första kvinnan i spårvägens historia som intog en förarplats. Margit Claesson provade på det mesta i Stockholmstrafiken. Efter att ha varit konduktör, suttit i spärrarna och kört buss, provade hon även tunnelbana och trådbuss. År 1962 blev hon Stockholms första kvinnliga trafikmästare, vilket hon var fram till pensionen.
Under hösten 1958 startade en kurs för tunnelförare, unik i den meningen att fyra kvinnor ingick i kursen och den 4 december fick Stockholms Spårvägar sin första kvinnliga tunneltågförare Kerstin Jarlén.
Kvinnor i luften
Flygpionjären Anne Morrow Lindbergh besökte Stockholm tillsammans med sin man Charles Lindbergh 1933. Hon var första kvinna som flög segelflygplan.
Kvinnor har även en lång historia i flygtrafiken som flygvärdinnor. I Stockholm fanns det tidigt flera olika flygfält där flygplan kunde starta och landa. Bromma flygplats är annars Sveriges första egentliga flygplats till lands. Den invigdes år 1936 och var den självklara knutpunkten för svenskt in- och utrikesflyg fram till år 1960 när Arlanda invigdes.
Bromma var livligt trafikerad av flygbolagen SAS och Linjeflyg. De senare fraktade stora upplagor kvällstidningar till hela landet. På returflygningarna kunde passagerare åka med.
Charterbolag som Transair började flyga turister från Bromma flygplats 1951. På 1960-talet ökade flygtrafiken och Bromma blev för litet. Transairs flotta flyttades till Bulltofta utanför Malmö. SAS och Linjeflyg satsade på utökad trafik och fler flygvärdinnor. Senare flyttade den större delen av utrikesflyget till Arlanda.
