Funktionalism och Bloms parkprogram 1930-1950
Ett helt nytt sätt att se på stadsbyggnad växte fram omkring 1930. Den så kallade funktionalismen var inledningen på modernismens storslagna stadsbyggnadsepok och folkhemmets samhällsbyggande.
Under funktionalismen byggde man smala, fristående lamellhus. På så sätt kunde alla lägenheter få mer dagsljus. Husen kallades också för smalhus. De placerades i en parkmiljö som gav lägenheter solljus, frisk luft och utsikt mot grönskan. Byggnadssättet var en kritik mot det äldre sättet att bygga hus som kvadrater runt hela kvarter. I kvartersstadens mörka och osunda gårdsmiljöer var det brist på grönska.
Parknätet band ihop stadsdelarna
I varje stadsdel skulle det finnas god tillgång till lek- och rekreationsmöjligheter. Därför planerade man de nya stadsdelarna med ett sammanhållet parknät av långsträckta parkstråk genom och mellan bostadsområdena. I de yttre delarna av staden hängde parknätet ihop med friluftsområdena som låg utanför bebyggelsen.
Stockholms stadsträdgårdsmästare Holger Blom presenterade 1941 ett förslag om ett parknät för staden. I hans parkprogram från 1946 beskrivs den funktionalistiska synen på parkens uppgifter. Principerna för stadens parker blev en del av 1952 års generalplan för Stockholm och styrde utbyggnaden ända till slutet av 1970-talet. Holger Bloms tid som stadsträdgårdsmästare kom att bli en storhetstid för Stockholms parker.
Hans idéer kring parken och parknätets uppgifter var många. De skulle vara stadsdelarnas offentliga rum för lek, spel, picknick, evenemang, natur- och kulturupplevelser. Parknätet skulle skapa goda förbindelser mellan bostad, skola och centrum. Även stadens äldre natur- och kulturminnen skulle bevaras genom att bygga parkstråk omkring dem.
Kulturupplevelser i parkerna
Offentlig konst skulle också placeras ut i parkstråken. 1962 bildades på Holger Bloms initiativ Konstnämnden för utsmyckning av allmänna platser, KNAP. Parkteatern – den offentliga utomhusteatern – var en annan mycket populär parkinstitution som tillkom 1942. Till parkteatern tillhörde även ”parkmusiken” som startades redan 1906.
Parkleken, den bemannade lekplatsen, startade i Vasaparken 1938. Den skulle fungera som en pedagogisk institution för lek och social fostran. Där fanns lekredskap, barnhage, odlingsland, plaskdamm, skid- och skridskoskola, mulleverksamhet, barnteater, bygglek, djurlek (4H), äventyrslek med mera. Den blev ett av parkförvaltningens flaggskepp. Verksamheten växte fram till mitten på 1980-talet då det totalt fanns 150 parklekar och 50 skolgårdslekar över hela staden.
Nytt blomsterprogram
Holger Blom skapade också ett nytt blomsterprogram. Han tyckte att parkernas blommor skulle samlas i blomstergårdar i parker och vid torg. Rabatterna utformades enhetligt, med perenner och rosor i samlade färgfält. Urnor med färgstarka ettåriga växter sattes ut i enhetliga färggrupper i torg- och gaturum.
Stockholmsstilen blev en internationell snackis
Den så kallade Stockholmsstilen blandade natur- och kulturlandskap med viktiga parkfunktioner. Arkitekten Erik Glemme stod bakom parkstilen som blev internationellt uppmärksammad. Ett exempel på Stockholmstilen är parkstråket Norrmälarstrand-Rålambshovsparken-Fredshällsparken på Kungsholmen.
Liknande stråkparker planerades och byggdes i nästan alla nya stadsdelar mellan 1930 och 1970. De skapades i smalhusstadsdelar som Traneberg, Hammarbyhöjden och Midsommarkransen, och i grannskapsstadsdelar som Hökarängen, Blackeberg och Råcksta samt i miljonprogramsstadsdelar som Tensta och Rinkeby.
Parknätet är fortfarande idag ett av ytterstadens mest karaktäristiska drag.
