Signe Bergman håller upp en flagga
Porträtt av Signe Bergman 1914. Okänd fotograf, Stadsmuseet i Stockholm.

Signe Bergman

Signe Bergman var feminist och rösträttsaktivist. Hon var en av de ledande medlemmarna i organisationen Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt och även dess ordförande åren 1914-1917.

Signe Bergmans hjärtefråga var rösträtten

När Signe föddes 1869 var Sverige ett mycket ojämställt land. Kvinnor fick inte välja vilket yrke de ville och de fick inte rösta i valen till riksdagen. Signe Bergman trotsade många av tidens normer. Hon bodde och jobbade ett antal år i Storbritannien där kvinnor fick rösträtt 1918. Där fick hon kontakt med engelska suffragetter och blev en viktig länk för arbetet med kvinnors rösträtt i Storbritannien och i Sverige.

Efter att riksdagen röstat nej till Carl Lindhagens motion om kvinnlig rösträtt för andra gången började hon engagera sig för rösträttsfrågan.

Rösträttsbyrån och kampen för kvinnlig rösträtt

Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, FKPR, grundades 1902. När den blev landsomfattande 1903 bytte den namn till Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt, LKPR. Signe Bergman gick med i LKPR 1905 och var styrelseledamot i Stockholmsavdelningen 1906-1914. Hon blev även dess ordförande 1914-1917.

Föreningen grundade "Kvinnornas rösträttsbyrå". Den fungerade som arbetsplats, möteslokal och sambandscentral för det landsomfattande rösträttsarbetet, men också som expedition med öppettider varje vardag. Så småningom fungerade också Rösträttsbyrån som redaktion för LKPR:s egen tidskrift "Rösträtt för kvinnor". Tidningen gavs ut två gånger i månaden åren 1912-1917. Rösträttsbyrån har funnits på olika adresser i Stockholm. Längst låg den på Lästmakaregatan 6, åren 1908-1917.

På den tiden var det svårt och tidskrävande att samla in namn till upprop och petitioner då man var tvungen att skicka ett brev från person till person. Med Rösträttsbyrån kunde man erbjuda en lokal där varje svensk kvinna kunde skriva under en namninsamling om hon önskade.

Den enda frågan

Signe Bergman var en skicklig skribent. I en artikel i tidskriften Idun 1907 svarar hon och andra framstående rösträttskvinnor som Karolina Widerström och Anna Lindhagen på frågan om varför de önskar rösträtt för kvinnor.

Signe Bergman framhåller sitt politiska intresse och skriver så här:

”Vidare önskar jag rösträtt, därför att jag är intresserad af politiska spörsmål. Jag skulle i likhet med flertalet finska kvinnor och i motsats till många män använda min rösträtt”.

Rösträtten var den enda fråga hon engagerade sig i. Anna Lindhagen skrev till Signe Bergman 1908 och uppmanade henne att engagera sig för yttrandefriheten. Som svar skriver Signe Bergman i ett brev till Anna Lindhagen,

”För mig finns det icke någon annan fråga, förr än rösträttsfrågan blir löst, den går före tryckfrihets- & yttrandefrågorna, före frågan om dödsstraffs tillämpning i vissa fall, före alla andra de frågor, som söndra vårt samhälle & delar vårt folk i två hälfter.”

Ett upprop om yttrandefriheten 1908

Rösträttskongressen 1911

Den internationella rörelsen för kvinnors rösträtt, International Women Suffrage Alliance (IWSA) hade regelbundna kongresser. År 1911 var det Stockholms tur att vara värd för den internationella kvinnokonferensen. Åren innan hade den hållits i bland annat Berlin och Amsterdam. Signe Bergman utsågs av medlemmarna i LKPR till organisatör. Kongressen uppfattades som en stor framgång och brukar kallas den svenska rösträttsrörelsens största triumf.

Kongressen fick stor medial uppmärksamhet. LKPR:s tidning Dagny uppmärksammade konferensen och tidningen gav ut ett extranummer om den. Journalisten Elin Wägner rapporterade om kongressen för bland annat Dagens Nyheter.

Selma Lagerlöf höll invigningstalet på Operan och Ellen Key var huvudtalare på det öppna mötet på Skansen. Det fanns även manliga deltagare som demonstrerade sitt stöd för LKPR, bland annat utrikesministern Karl Staaff och riksdagsledamoten Hjalmar Branting.

”Rösträtten, den är du.”

Efter att riksdagen hade gett kvinnor rösträtt 1919 kunde Sveriges kvinnor för första gången rösta i riksdagsvalet hösten 1921. Då hade rösträttskampen, med LKPR och andra i spetsen, pågått intensivt under lång tid. Hanna Arpi skriver då ett tackbrev till Signe Bergman.

Signe Bergman dog 1960, 91 år gammal.

Uppdaterad