Nystilar, 1800-tal
På 1800-talet blev det populärt att hämta inspiration och låna från tidigare arkitekturstilar i historien. Därför finns det hus från 1800-talet som påminner om hus från gotiken, renässansen och barocken. Dessa historiserande stilar kallas nystilar.
Nystilarna liknar de historiska originalen, men är inte exakta kopior. På 1800-talet utvecklades moderna tekniker som gjorde det lättare att tillverka byggnadsmaterial och dekorationer med maskiner. Allt behövde inte göras för hand längre. Det gjorde en del av byggandet billigare.
Nygotik
Gotiken är en byggnadsstil från slutet av medeltiden. Typiskt för gotiken är höga, spetsiga valv, så kallade spetsbågar. Denna typ av valv användes både inomhus och exteriört på husens utsida, som öppningar runt portar och fönster.
Under 1800-talet blev den gotiska stilen populär igen. Inspirationen kom främst från England och var en reaktion på det sena 1700-talets strama nyklassicism. Med hjälp av industrialismens moderna byggnadstekniker gick det att imitera gotikens former med till exempel gjutjärn. Det var både enklare och billigare än de byggnadstekniker som fanns på medeltiden. Riddarholmskyrkans spira, som ersatte den gamla efter en brand 1835, är till exempel tillverkad i gjutjärn i nygotisk stil på 1830-talet.
Nyrenässans
I mitten av 1800-talet blev renässansens stilideal populära igen. Nyrenässansen tar fasta på renässansens klassicistiska proportioner.
Renässansen var en arkitekturstil, eller stilepok, som var populär i Sverige på 1500- och 1600-talet. Ordet renässans betyder ”pånyttfödelse” på franska. Det var de gamla grekisk- och romerskantika idealen som föddes på nytt i slutet av medeltiden i Europa. Renässansens arkitektur präglas av symmetri och geometriska former. Antikens arkitektoniska beståndsdelar med bland annat kolonner, pilastrar, bågar och valv, är centrala i renässansens arkitektur. Riddarhuset är ett exempel på en renässansbyggnad i Stockholm.
Ett vanligt inslag i arkitekturen under nyrenässansen är att fasaden på bottenvåningen är rusticerad med grövre material och mönster än de högre våningarna. Bottenvåningen kan vara gjord i grovt huggen natursten medan de andra våningarna är i tegel eller slät puts. Frontoner, som ett triangelformat krön, över fönstren, balustrader, svarvade stöd eller små pelare i ett räcke, och rundbågade valv är andra vanliga beståndsdelar i nyrenässansens arkitektur. Arkitekterna tog ofta inspiration från olika delar av renässansen, antiken och andra stilepoker och blandade friskt. Därför kan olika nyrenässansbyggander se väldigt olika ut.
Nyrenässansen dominerade som arkitekturstil under det sena 1800-talet och därför finns det många exempel på denna stil i Stockholms stadsbild. Nationalmuseum, Norstedtshuset och Nordiska museet är alla exempel på nyrenässans i Stockholm.
Nybarock
Barocken var den dominerande stilen under 1600-talet och början av 1700-talet. Termen barock kommer från franskan och betyder vidunderlig eller oregelbunden. Barocken kom som en reaktion på renässansens harmoniska klassicistiska formspråk och kännetecknas av pampighet och en lekfullhet med de klassiska arkitektoniska formerna. Fasaderna är ofta oregelbundna med utskjutande partier och utsmyckningar för att ge skuggeffekter.
I mitten av 1800-talet återkom dessa stilideal. Nybarocken tog barockens former och uttryck men nya tekniska möjligheter gjorde byggnaderna både enklare och billigare att uppföra. Riksdagshuset med sina kolonnader, rader av pelare, är ett bra exempel på en byggnad uppförd i nybarock i Stockholm.
Stilen kom senare även att blandas med andra uttryck vilket gav blandstilar som till exempel jugendbarocken. Den före detta Skånebanken på Drottninggatan, med sin uttrycksfulla port med slingrande växtornamentik, är ett exempel på en byggnad som blandar dessa två stilar.
