Folksamling på Stortorget runt en kvinna i Leksandsträkt som säljer mjölk från sin vagn. Hon väcker uppståndelse för sin skönhets skull och folk tittar ut från fönstren.
Bildkonst

Vackra Dalkullan säljer mjölk på Stortorget

Konstnär: Erik Wahlbergson
Material och teknik: Olja på duk
Mått i mm: 510X690

Scenen är Stortorget i Gamla stan och motivet avbildar en dokumenterad händelse. Mjölkpigan eller "Wackra dalkullan" som väcker sådan uppståndelse för sin skönhets skull är Carin Ersdotter, född 5 december 1814 i byn Djura i södra Leksand.  

I bildens mitt ser vi människor som trängs runt en kvinna i folkdräkt. Hon står på en vagn och häller upp mjölk ur sin kanna. En kvinna ur borgerskapet sträcker fram sitt krus, men hon tittar inte på mjölken som fylls på utan istället upp mot kvinnans ansikte. Även de andra personerna runt henne, elegant klädda kvinnor och män i moderiktiga kläder, tittar hänfört upp mot mjölkförsäljerskan. I fönstren skockas människor som bevittnar händelsen på torget.

Dalkullans bleka ansikte och vita halskläde av linne är upplyst och hon har nästan som en gloria runt huvudet. Det är en luva av gult ylle som täcker den svart- och rödrandiga hättan som bärs av ogifta kvinnor i Leksandsdräkt. Samtida porträtt av Carin Ersdotter avbildade henne gärna som helgonlik.

Carin Ersdotter blev omskriven i pressen. Här är en avskrift ur Aftonbladet från den 22 november 1833, (där Carin Ersdotter felaktigt kallas Anna):

"Den som hyst tvifvelsmål om Stockholmska publikens skönhetssinne, har nyligen på Stortorget haft tillfälle att skingra dem.

Hvarje förmiddag har, någon tid bortåt, en liflig folksamling uppfyllt den sidan af torget, hvarest mjölkbuden från landsbygden vanligen hålla med sina kärror. Den som på afstånd ser det förtviflade armbågandet omkring dessa anspråkslösa åkdon, faller i början i häpen förundran öfver den oerhörda afsättning, som mjölken i en hast synes hafva fått; men, vid närmare efterfrågan, erfar man, att folket tränges, icke för mjölken[s] skull, utan för att se ”den vackra Dalkullan”.

Vi hafva icke haft lyckan af någon téte à téte med denna ovanliga varelse, hvars behag förtjusa hvarje förbigående, och tvinga alla åldrar och kön att stadna liksom förtrollade. Trovärdiga konnessörer hafva dock försäkrat oss, att man icke kan åskåda henne, utan den föreställning, att sjelfva kärlekens Gudinna nedstigit från Olympen och utbytt sin, af dufvor dragna, char mot en mjölkkärra. Hon afyttrar sin grädda och mjölk med ett särdeles behag, och mer än en gång har folkskockens beundran blifvit så stormande och närgången, att hon, efter fruktlöst motstånd med tagelsnärten, nödgats fly undan i något af de angränsande husen. Vid ett af de senaste dylika tillfällen måste hon med häst och kärra jaga in uti en rymlig förstuga, och man kunde icke hindra mängdens inrusande, utan att begagna husets brandsprutor, – onekligen de tjenligaste vapen mot lågande hjertan.

Dagen derefter, då den beskådande folksamlingen försvårade passagen åt Skomakargatan, företog sig Polisbetjeningen, i välment tjenstnit, att uppkalla den förtjusande Kullan i Kgl. Poliskammaren, med ödmjuk rapport att hon stängde gatan med sin skönhet. Anna befanns oskyldig, och fick återvända till sina mjölkflaskor; ty – vare det sagdt till de skönas lugnande – om än en och annan säges böra ”plikta för ful uppsyn”, är det dock ingen förment att vara så vacker som möjligt.

En härvarande Engelsman, som sett denna intagande mjölkflicka, och jemfört henne med den ryktbara Segelsömmare-dottern i Liverpool, försäkrar att den senare måste stå tillbaka, och äfven den sköna Mariana i Hamburg lärer knappt i sina bästa dagar varit att jemföra med den sköna Anna från Dalarne. Hon är engagerad som ”mjölkbud” för Jerla egendom på Sickla-ön utanför Danvikstullen, och det är först i denna egenskap som hon börjat göra furör, sedan hon två år förut inkognito gått i bygnadsarbete vid Brunkebergs torg. Hon säges vara omkring 18 år, af smidig växt, med ovanligt fina drag, den skäraste hy, mörkt hår, och med ögon, som äro obeskrifliga, i synnerhet för den som icke sett dem; med ett ord, en verklig ängel i skinnpels. De skönas aristokrati har således allt att frukta af denna Dalarnes Helena; men deremot lärer ingen hafva något att hoppas, ty hon har sin fästman i hembygden, och skall vara honom ”odrägligt trogen”."

Texten korrekturläst av Mats Hayen.

Tolkning av motivet

Erik Wahlbergson har valt att låta några personer ur Stockholmssocieteten trängas runt dalkullan tillsammans med det enklare folket. Vi ser män i höga skorstenshattar och kvinnor i moderiktiga sidenklänningar med puffärmar. Konstnären anspelar därmed på något som artikeln i Aftonbladet inte berättar om.

Det var nämligen så att Carin Ersdotter, efter att hon tvingats sluta som mjölkbud på grund av sin uppseendeväckande skönhet, blev något av en skönhetsdrottning och en ofta inbjuden gäst på tillställningar. För det blev hon rikligt belönad i både pengar och gåvor och hon tog med sig en mindre förmögenhet hem till Dalarna vid hemresan i maj 1834.

Motivet är på så sätt en syntes av två händelser under den korta vistelsen i Stockholm 1833-34: dels den omskrivna kalabaliken på Stortorget, dels Carin Ersdotters popularitet i Stockholms finare salonger.

Ryktet om hennes skönhet spreds även genom skillingtryck (billiga häften som ofta var visor), tidningsartiklar och färglagda tryckta bilder. Skillingtrycken Skönhetens Gudinna, eller Riksdagsmannen och Den wackra Dalkullan och Wackra Dalkullan från 1834 finns i Stadsmuseets samlingar.

Mer om Carin Ersdotter kan du läsa i Anna Götlinds artikel "Mjölkpigan" i Förbindelser. Fem Leksandskvinnor i Gamla stan – plats, arbete och resande under 200 år (2013).

 

Så här källhänvisar du till bildkonst

Har du frågor om konstverket?

Rättigheter

Mer i Stockholmskällan

Relaterade poster och teman

Förbindelser : fem Leksandskvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind

Förbindelser : fem Leksandskvinnor i Gamla stan : plats, arbete och resande under 200 år / Anna Götlind

Kändisar
Tema

Kändisar

Här hittar du några av historiens kändisar som varit i Stockholm. Vill du hitta ännu fler? Använd sökrutan överst på sidan.

Nya stadsmuseet
Tema

Nya stadsmuseet

Under 2019 öppnar det nyrenoverade Stadsmuseet i Stockholm upp sina portar! Här kan du tjuvkika på några av de föremål som kommer att finnas med i de nya utställningarna.

Porträtt av grosshandlare Nils Anders Berg med maka Sofia Petronella Unonius och sönerna Emil och Nils.

Porträtt av grosshandlare Nils Anders Berg med maka Sofia Petronella Unonius och sönerna Emil och Nils.

Skönhetens gudinna, eller riksdagsmannen och den wackra Dalkullan.

Skönhetens gudinna, eller riksdagsmannen och den wackra Dalkullan.

Wackra Dalkullan

Wackra Dalkullan