Natten mellan den 3 och 4 augusti 1736 mördas hustru Nyman i sin bageribod vid Södre Slacktarehuset i Stockholm. Hon är båtsmansänka och försörjer sig genom sin lilla bod. Snart riktas misstankarna mot flera soldater vid Kungl. Livgardet. Men när fallet når Stockholms stads kämnärsrätt nästan två år senare återstår en särskilt svår fråga: hade hennes egen son, murgesellen Matts Nyman, någon del i mordet på sin mor? Protokollen visar hur ett mordfall kunde vandra mellan militär och civil domstol i 1700-talets Stockholm, och hur rätten försökte skilja rykten, bekännelser och vittnesmål från sådant som faktiskt gick att bevisa.

En liten bod vid Slakthuset

Hustru Nyman levde och arbetade i en bageribod. En sådan bod var en liten försäljningsplats där bröd och bakverk kunde säljas direkt till kunder. Hennes bod låg vid Södre Slacktarehuset, alltså det södra slakthuset. På 1700-talet låg detta område i utkanten av det tätast bebyggda Stockholm. Det var en plats där människor arbetade, handlade, passerade och försökte försörja sig.

För en änka kunde en liten handelsbod vara ett sätt att klara livet ekonomiskt. I stadens källor är det vanligt att kvinnor, särskilt hustrur och änkor, driver små bodar, serveringar och försäljningsställen. Det gör inte mordet mindre brutalt, men det hjälper oss att förstå platsen: det handlar inte om ett stort bageri, utan om en liten arbetsplats och bostadsnära försörjning i staden.

I protokollet kallas hon oftast bara "hustru Nyman". I ärendehuvudet på sidan 1274 skrivs hennes fulla namn: "Båtsmans Enkian hustru Maria Hindrichs dotter Nyman". Att hon kallas båtsmansänka betyder att hennes döde make hade tjänstgjort som båtsman, en lägre militär tjänst inom flottan. Hustru Nyman var alltså en soldatänka som försörjde sig genom sin bageribod.

Varför hamnade soldater i stadens domstol?

De misstänkta männen tillhörde Kungl. Livgardet. Därför började fallet inte i stadens vanliga domstol, utan vid Kongl. Livgardes Krigzrätt. En krigsrätt var en militär domstol. Den prövade brott där soldater var inblandade och höll förhör inom det militära rättssystemet.

Under 1737 rannsakade, alltså undersökte och förhörde, Livgardets krigsrätt de misstänkta soldaterna. Men en del av fallet gällde inte längre bara soldaterna. Den gällde också Matts Nyman, offrets son. Därför skickades den delen vidare till Stockholms stads kämnärsrätt. Kämnärsrätten var stadens lokala underdomstol och kunde döma i brottmål. Det är där domen över Matts Nyman till slut avkunnas den 3 mars 1738.

Natten mellan den 3 och 4 augusti 1736

På sidan 1274 anges att mordet begicks "natten emillan d: 3 och 4 Augl. 1736" i bageriboden vid Södre Slacktarehuset. Rätten beskriver det som ett "Grefweligit mord". Med dagens språk betyder det ungefär ett grovt, avskyvärt eller särskilt allvarligt mord. Det var inte ett vardagligt ord, utan ett uttryck som markerade hur allvarligt rätten såg på brottet.

Vad som ska ha hänt inne i boden kommer fram genom uppgifter från soldaterna. En av dem är trumslagaren Carl Gustaf Laussman. En trumslagare var en soldat med uppgift att använda trumma för signaler inom militären, men han var fortfarande en del av regementets manskap.

Laussman berättar inför Livgardets krigsrätt att piparen Kielle Ström gick in i bageriboden och slog omkull hustru Nyman. En pipare var, liksom trumslagaren, en militär musiker och signalgivare. Enligt Laussmans berättelse stod han själv utanför och höll dörren igen, medan en tredje soldat, trumslagaren Sven Widsberg, höll vakt nere vid gatan.

I protokollets äldre språk står det att Widsberg höll vakt "nedan före på gatan". Det betyder att han ska ha stått nere vid gatan eller gathörnet och varnat om någon kom. Bilden som växer fram är alltså inte bara en ensam gärningsman, utan en misstänkt grupp där olika personer kan ha haft olika roller.

Uppgiften som drog in sonen i fallet

Den mest avgörande uppgiften om Matts Nyman kommer från Laussman. Han påstår att Kielle Ström sagt något mycket allvarligt: att hustru Nymans egen son hade gett honom anledning att ta sig till moderns ägodelar.

"hustruns egen son gifwit honom anledning at få hos henne par och guld-ringar, och om det ej annars skulle låta sig giöra at ock taga lifwet af henne"

Stadens kämnärsrätt A3A:30, sammanfattning av uppgifter från Livgardes Krigzrätt

Med modern svenska betyder uppgiften ungefär att Ström påstod att sonen hade uppmanat honom att skaffa värdesaker från modern, bland annat guldringar, och att hon skulle dödas om det inte gick på annat sätt. Det var en oerhört allvarlig anklagelse. Om den stämde handlade Matts Nyman inte bara om en sörjande son, utan om en möjlig anstiftare till mordet.

Laussman säger dessutom att han, medan Ström var inne i boden och tog livet av henne, såg en annan man i mörkret. Han beskriver honom som en "karl med gråachtige kläder". Efteråt ska Ström ha sagt att mannen var hustru Nymans son.

Det är denna uppgift som gör att Matts Nyman hamnar i centrum för rätten. Men uppgiften bygger på vad Laussman säger att han sett och hört. Det är just sådant som domstolen måste pröva: går det att lita på honom?

En bekännelse som spricker

Saken blir ännu mer komplicerad eftersom Laussmans egen berättelse inte ligger fast. Han döms och avrättas, men inför avrättningen försöker han ta tillbaka sin bekännelse. Han återkallar den till alla delar som rör "det på hustru Nyman begångne mördat" och hävdar att han är "aldeles oskyldig". Han säger också att han tvingats "liga både på sig och andra".

Med dagens språk betyder det att han påstod sig ha ljugit både om sig själv och om andra personer. För rätten blir detta ett stort problem. En bekännelse kunde väga tungt i 1700-talets rättsväsende, men en bekännelse som först lämnats och sedan tagits tillbaka blev svårare att använda som säker grund för en dom.

Den utpekade huvudgärningsmannen Kielle Ström kan inte längre förhöras. Protokollet uppger att han "wid förledit åhrs början sig sielf uphängt", alltså att han hade hängt sig själv i början av det föregående året. Hans skuld kan därför aldrig prövas i domstol.

Sven Widsberg lever, men befinner sig också i en mycket svår situation. Den 9 maj året efter mordet sitter han i arrest på Smediegården och är redan dömd till döden för ett annat brott. Därifrån bekänner han inför Livgardets krigsrätt att Ström och Laussman begick mordet på hustru Nyman, och att han själv höll vakt.

Smediegården var en plats i Stockholm där fångar kunde hållas. När Widsberg lämnar sina uppgifter är han alltså inte en fri man som lugnt berättar vad han sett. Han är en dödsdömd fånge. Även det gör att rätten behöver bedöma hans uppgifter noggrant.

Vem var Matts Nyman?

Matts Nyman var hustru Nymans son. I protokollet kallas han murgesell. En gesäll var en utbildad hantverkare som ännu inte var mästare. En murgesell var alltså en yrkeskunnig arbetare inom mureri och byggande.

Efter mordet sprids misstankar mot honom. Rykten i staden och uppgifter från soldaternas förhör gör att han pekas ut som möjlig medhjälpare eller anstiftare. Livgardets krigsrätt förhör honom noggrant, och när målet kommer till kämnärsrätten handlar frågan i praktiken om detta: kan det bevisas att Matts Nyman hade del i mordet på sin mor?

Matts Nyman nekar. Hans försvar bygger framför allt på ett alibi, alltså uppgifter om var han befann sig när mordet begicks.

Alibit: var var sonen den kvällen?

På sidan 1276 redogör rätten för Matts Nymans rörelser under kvällen. Han ska ha lämnat sitt arbete vid Storkyrkan klockan sex på eftermiddagen. Därefter ska han, enligt flera vittnen, ha varit i sällskap med andra människor.

Från ungefär klockan sex till nära klockan nio på kvällen var han tillsammans med murgesällen Westergren. Det är viktigt eftersom mordet begicks under natten mellan den 3 och 4 augusti. Om Nyman kan följas av vittnen under kvällen och sedan hemma i sin bostad, blir det svårare att placera honom vid bageriboden.

Efter tiden med Westergren gick han hem. Gardeskarlen Becks dotter Margareta Beck vittnar att Matts Nyman kom hem och "straxt gådt till säng". Med andra ord säger hon att han gick direkt till sängs.

Gardeskarlen Beck, som var Nymans värd, intygar också att Nyman följande morgon gick hemifrån före klockan fem tillsammans med sin hustru. Flera uppgifter pekar alltså på att Nyman befann sig någon annanstans än vid bageriboden när mordet skedde.

Domen den 3 mars 1738

När Stockholms stads kämnärsrätt skriver sin dom den 3 mars 1738 sammanfattar den först vad Matts Nyman har varit misstänkt för:

"Murgesellen Matts Nyman, som blifwit angifgen och misstänkt hållen såsom den der skulle hafwa dehlachtighet, uti det på hans moder Båtsmans Enkian hustru Maria Hindrichs dotter Nyman i Bagare boden wid Södre Slacktarehuset, natten emillan d: 3 och 4 Augl. 1736, föröfwade Grefwelige mord."

Stadens kämnärsrätt A3A:30, sida 1274, 3 mars 1738

Med dagens svenska betyder det att murgesellen Matts Nyman hade blivit angiven och misstänkt för att vara delaktig i det grova mordet på sin mor, båtsmansänkan Maria Hindrichsdotter Nyman, i bageriboden vid Södre Slacktarehuset natten mellan den 3 och 4 augusti 1736.

Men misstanke är inte samma sak som bevis. Rätten konstaterar att Laussmans uppgifter, särskilt eftersom han senare återkallade dem, inte räcker för att fälla Matts Nyman. Det går inte heller att bevisa att Nyman varit på platsen, att han uppmanat någon till mordet eller att han på annat sätt haft del i det.

I domens äldre språk står att Nyman, trots misstankarna, "emot dess enstendega förnekande icke kunnat öfwertygas". Det betyder att rätten inte har kunnat överbevisa honom mot hans bestämda nekande. Han kan alltså inte fällas.

Därför frias Matts Nyman "aldeles" från "all dehlachtighet i det på hans moder begångne mord". Med modern svenska: rätten frikänner honom helt från all delaktighet i mordet på hans mor.

Domen underställs Svea Hovrätt. Det betyder att den skickas vidare till hovrätten, som var en högre domstol. I allvarliga brottmål var detta ett sätt att låta en högre instans granska domen.

Rätten har signerats av Pet: Faggot, Eric Ström, Hindrichsson, J:J: Rath, Joh: Amnelle och Jacob Röök.

Vad kunde rätten veta?

Protokollen ger flera säkra uppgifter. Hustru Nyman mördades i sin bageribod vid Södre Slacktarehuset natten mellan den 3 och 4 augusti 1736. Flera soldater vid Kungl. Livgardet kopplas till fallet. Kielle Ström pekas ut som den som gick in i boden och slog omkull henne. Carl Gustaf Laussman uppges ha hållit dörren, och Sven Widsberg uppges ha hållit vakt på gatan.

Men protokollen visar också hur svårt det kunde vara att avgöra skuld när viktiga uppgifter kom från personer som själva var misstänkta eller dömda. Laussman hade först bekänt, men sedan tagit tillbaka sin bekännelse. Ström var död och kunde inte förhöras. Widsberg satt dömd till döden för ett annat brott när han berättade om mordet.

Det rätten kunde slå fast i den del som gällde Matts Nyman var därför inte hela sanningen om mordnatten. Den kunde slå fast något mer begränsat men avgörande: det fanns inte tillräckliga bevis för att sonen varit delaktig.

Vad lämnas obesvarat?

Den stora obesvarade frågan gäller Laussmans uppgift om motivet. Hade Matts Nyman verkligen gett Ström anledning att ta moderns värdesaker? Eller var det en uppgift som Laussman hittade på, missförstod eller själv senare försökte dra sig ur?

Rätten lämnar den frågan utan att bygga domen på den. Det enda dokumenterade påståendet om sonens roll kommer från ett vittnesmål som sedan återkallades av mannen som snart skulle avrättas. Mot detta står Matts Nymans nekande och flera vittnesuppgifter som placerar honom på andra platser under kvällen.

Det vi till slut ser i protokollen är därför både ett mordfall och ett rättsligt problem. En änka dödas i sin bod. Soldater anklagas. En son dras in i misstankarna. Men när domstolen prövar uppgifterna räcker inte rykten, mörka iakttagelser och återkallade bekännelser för att fälla honom.

Kvar finns spåren efter hustru Nyman: hennes namn, hennes bod, platsen där hon arbetade och den rättsprocess som följde efter hennes död. Genom protokollet får vi en glimt av ett Stockholm där militära och civila domstolar möttes, där vittnesmål kunde avgöra människors liv, och där en liten bageribod vid Slakthuset plötsligt blev centrum för ett av stadens grövsta brott.