Kyrkoherden i Katarina församling, Johan Nicolaus Pouget, uppmärksammar 1734 rättsväsendet på att körsnären Johan Anders Schmidt misshandlar sin hustru Margareta Meijer. Makarna kallas därför till Södra förstadens kämnärsrätt där fallet rannsakas.

Trots att Meijer blivit grovt misshandlad av sin man bara två dagar innan första rättegångstillfället bestämmer man att hon ska återvända till hemmet. Meijers moster Margareta Lossman ska dock få följa med för att kunna ge visst beskydd och vittna om hur maken beter sig.

Johan Anders Schmidt erkänner misshandeln och menar att den beror på hans "oregerliga och förvirrade sinne" som han inte kan "styra och tämja". Upprepas misshandeln lovar han att gå i arrest.

Det dröjer bara 10 dagar innan Meijer på nytt flyr hemmet efter att Schmidt slagit henne. Efter nya försök att hitta en lösning på situationen hänvisar kämnärsrätten fallet till prästerna i Consistorium, eller Stockholms domkapitel som det heter idag. Hur det utvecklade sig där kan ni läsa här.

Protokollet från rannsakningen i Södra förstadens kämnärsrätt transkriberat: 

Sid 1
Extract af protocollet, hållit uppå Stockholms Södra Förstads Ciemnärs Cammare d: 30 Martii 1734.

S:D: Såsom kiyrkioherden uti St:a Catarinæ församling Ehrewördige och höglärde Hr Nicolaus Bouget hos Rätten angifwit, att Kiörsnären Johan Anders Schmitt sin hustru med hugg och slag skall swårt, och illa handterat; så har Rätten om detta måhl behörigen welat undersöka, och till den ändan tils i dag upkalla låtit Kiörsnären Schmidt och des hustru Margareta Meijer, som i närwaro af herr Kiyrkioherden Bouget och Comminist: Sven Kinmarck sig nu instälte tillika med hustru Meijers moster, aflidne wägaren Lossmans Enckia, hustru Margareta Lossman, och beswä-
rade

Sid 2
-rade sig hustru Meijer högeligen öfwer des mans swåra ochristeliga och grymma förfarande i så måtto, att han så wäl förut, men i synnerhet i förgårs effter herr Kiyrkioherdens Bougets bortgång – som honom om des otidiga lefwerne alfwarligen förestält och påmint, henne med hugg och slag, bitande  spottande i ansichtet, och med mera dylikt swårt och obarmhertigt handterat, hwarigenom hon fådt de åkommor, som Stadsfeltskieren Salomon Schyttzens i går utgifne och nu insinuerade besichtningz attest omförmäler nemligen: /1o På högra sidan af pannan en guhl fläck, som en Riksdaler stor. /2o. På samma ögenlocken öfwer alt med
blod

Sid 3
blod underluppit, större dehlen af kinbenet och så swulnat och guhlt /3o Cornea [hornhinnan] af samma ögat nog med blod underluppen. /4o ossa nasi [näsbenet] i sönderslagen, och twärt öfwer näsan utj enfingers bredt blått, /5o På wänstra sidan om pannan ögonlocken, och hela kinbenet öfwer alt blått, guhlt och swullit, Cornea af samma ögat äfwen ned blod underluppit, /6o På nedra läppen, ett slagit sår, som en nagell stort /7o På hakan 2ne stycken blånor den större, som ett 6 öhrsstycke stor /8o På högra axlen armen och handen 13 stycken blånor, en största, som en half hand stor. /9o ända ifrån hakan ner på bröstet en blå guhl fläck, som ett qwarter
lång

Sid 4
lång och 2ne finger bred, /10:o På bröstet 2ne stycken blånor, den större som en handloga stor. /11o. På wänstra armen 8 stycken blånor, den största som ett qwarter lång och 2ne finger bred /12o På storfingret af wänstra handen ett effter berättelse bitit sår ongefähr effter en tandz storlek. /13o På högra knä och benet, 8 stycken blånor den första som en handloga stor, hwar utom hon beklagat sig öfwer flere sådanne wåldsamme åkommor de hon för blygdsamhetz skull eij upwisa kunnat.

Kiörsnären Schmidt widgeck till alla dehlar denna sin hustrus giorde utsago, men beklagade derjemte, att sådant härrörer af hans oregerliga
och

Sid 5
och förwirrade sinne, hwilcket han wid slike tillfällen icke skall wara mechtig att styra och tämja, anhållandes med tårar i ögonnen för denne gången om tillgifft och förskoning. –
Rätten frågade Smidt, hwad orsaken är att han med sin hustru så omildt så omildt och hårdt omgåts, hälst hon nu i ansichtet befinnes af slag, swullnad och blånader ömkeligen handterat? Schmidt swarade, att han wähl inbillar sig, det hon warit otrogen, doch will eller kan han henne dylikt icke tillägga, utan yttrade sig att sådanne tanckar hos honom härflutit af irrig och willfarelse, emedan han der till ey

Sid 6
eij hafft den ringaste orsak eller anledning, tilläggandes, att han, är willig undergå all wederbörlig näpst, så framt han sin kära hustru framdeles något mehr skulle förorsaka.

– Herr Kiyrckioherden Bouget påminte Schmidt, att då Hr Kiyrkioherden sidsta gången förestält honom des otidiga lefwerne, har han då som nu försäkrat och utlåfwat en wärckelig bättring, men påföljden utwisar, att han denne sin låfwen icke warit sinnad att fullgiöra? Schmidt beklagade, att han då icke hållit, hwad han låfwat, doch skall han warit hågad, att fullfölja
sitt

Sid 7
sitt löffte, hwilcket han ock nu utfäste sig igenom guds nåd och hielp att behörigen willja effterkomma.

Hustru Meijer erhindrade, att des man hållit henne mistänckt för andra manfolck, hwari från hon dock in för gud betygade sig wara frij och oskiyldig, skolandes han genom sitt swåra handterande welat twinga henne slikt uppå sig taga och bekiänna, Frs: om han skyller henne för några wissa personer? Sw: Ja, men han kan ingen namngifwa.

Schmidt ittererade sin förra utsaga, att dessa tanckar hos honom warit ogrundade och willfarande. –

Rätten lät Schmidt
afträ

Sid 8
afträda, och förestälte hustru Meijer särskilt att man till äfwentyrs kunde förmoda det Schmidt i anseende till dess nu betygade ånger, och dyra Contestationer torde besinna sig, och i så måtto med henne hädan effter kiärligen sammanlefwa; hustru Meijer, sade sig aldrig tro, att han någonsin ändrar sitt sinne, skolandes han wähl understundom ångra sig, men straxt deruppå lika oregerligit framfara, hwarföre hon och utlät sig icke kunna med honom samman wistas. –

Frs: om Schmidt brukar att öfwerlasta sig med starcka drycker? Sw: neij han lefwer nycktert. –

Hustru
Loss

Sid 9
Lossman berättade, att hustru Meijer sedan i förgårs uppehållit sig hos Tobacksspinnaren Crom hwars hustru är med hustru Meijer syskonebarn, dit Schmift igår kommit och begiärt henne hem med sig, men Crom ey welat der till samtycka, hwarföre hustru Lossman på hustru Meijers begiäran, och på det Schmidt icke måtte tillfoga sig sielf något ondt fölgdt hem med honom och legat der qwar öfwer natten, under hwilcken tid han sig beskiedeligen upfördt, erbiudandes sig i öfrigit hustru Lossman att wilja förestå Schmidts hushåld med förbehåld, att hustru Meijer till des hon kan blifwa frisk och Curerad, får sig hos Crom uppehålla. –

Schmidt inkallades och förehölts, att des hustru för hans otidighet skull yt-
trat

Sid 10
trat sig icke kunna wara hos honom, samt, att hustru Lossman erbudit sig willia imedlertid förestå hans hushåld.

Schmidt påstod högeligen, att hans hustru måtte följa honom hem, hälst hans hushåld i widrig händelse skulle förstöras, utlåfwandes för öfrigit än ytterligare, at aldrig willia gifwa henne en ond mine, mindre på något sätt henne med hugg och slag wåldsamligen bemöta, utan är nögd, att straxt träda i arrest, derest han i någon måtto sig emot henne hädan effter skulle försee. –

Och hwad hustru Lossman angår yttrade sig Schmidt, att han giärna will tillåta, både henne och den andra Mostren, att wara hos sig och skiöta hans hustru, samt på hans upförande achtning
gifwa

Sid 11
gifwa. –

På Rättens bemedlande kommo de så wida öfwerens, att hustru Meijer följer sin Man hem tils widare, och hustru Lossman effter sitt egit erbiudande sig någon tid hos Schmidt uppehåller, och ligger utj en kammare med Schmidt och des hustru; blifwandes för öfrigit Schmidt alfwarligen antydd, att icke förwisa sin hustru något eller henne oanständigt handtera, så kiärt honom wara må, att undwika arrest, med annan påföljande olägenhet, som han sig sielf på den händelsen underkastat. Afträdde.

Effter en stund återkom Schmidt och beswärade sig, att de hos Cromens sig utlåtit icke wilja låta affölia hans hustru, utan behålla henne qwar, hwarföre Rätten lät effterskicka Tobaksspinnaren
Crom

Sid 12
Crom, och i närwaro af Schmidt, hustru Meijer och Lossman, underrättade honom om deras nu träffade öfwerenskommande i anseende hwartill Crom sade sig wilja låta derwid förblifwa.

d. 9 april.

S:D: instälte sig kiörsnären Schmidt beswärande sig deröfwer, att des hustru Margareta Meijer, med hwilcken han d. 30. Martii sidstledne sig förent, igår effter middagen uppå hustru Lossmans inrådande åter gådt ifrån honom endast för det han litet stött henne ifrån sig, då hon icke på hans begiäran så snart som han welat gådt effter dricka, skolandes des utom hustru Lossman emot honom warit otidig, och påstod Schmidt, at des hustru måtte antydas komma till honom tillbakas.

Anstalt giordes, att hustru Meijer och Lossman skola till i morgon upkallas.

Sid 13
d. 10. april.
S:D: På Rättens kallelse instälte sig kiörsnären Schmidts hustru Margaretha Meijer jemte des Moster hustru Margaretha Lossman, då, sedan Rätten låtit dem förstå Schmidts emot sin hustru igår anförde beswär och påstående, hustru Meijer i närwaro af sin man berättade, att oachtadt deras d. 30. martii sidstledne här in för Rätten träffade förening och Schmidts dyra försäkran och lofwen, om ett anständigt och stilla upförande, han lika fult natten emellan förleden söndag och måndag, sedan hustru Lossman torsdagen förut gådt derifrån föregifwit att hans ängzlan kommit uppå honom, och der wid skuffat henne, slagit henne i hufwudet, häfwit henne utur sängen, och in

Sid 14
igen, förwitt henne de förra beskyllningar, om umgänge med andrr manfolck, och sig då om Måndagen utlåtit, han skulle taga knifwen och hugga utj henne, emedan hon förkortat hans lifstid, med mera, i anseende hwartill hon sade sig icke fördristat blifwa qwar hos honom. Smidt beswärade sig öfwer hustru Lossman med berättelse att hon hwariehanda otidigheter emot honom föröfwat, samt kallat honom långa skiälm, tiuf, räkel med mera, och intalt des hustru att gå ifrån honom, skolandes han söndagz natten, som föremält är, blifwit angripen af en swår hierte-ängzlan, hwaraf så wäl som miält-siukan, han beklagade sig wara beswärad, då han legat och kastat sig i sängen, men wet eij, om han wid det tillfället gifwit
sin

Sid 15
sin hustru något slag eller intet, hälst han då icke skall kunna besinna, hwad han sig wid ett slikt tillstånd företager, begiärte för öfrigit att få sin hustru tillbakas med utlåtelse, han kan eij lefwa om han icke får hustrun hem med sig. –

Hustru Meijer nekade högeligen wid så fatte omständigheter kunna följa honom hem tilläggandes, att hon för blyggsamhet skull icke kunnat berätta alt des mans ochristeliga förfarande, skolandes han med naglar rifwit henne på magen, så i sängen, som på gålfwet, kastat toffeln effter henne, at i bland annat sig yttat, är iag galen, så sätt mig på dårhuset. –

Åberopandes sig till witnes amman i huset, och ammans syster, som något här
om

Sid 16
om skall hafwa sig bekant.

På Rättens ytterligare förställning, widgeck Schmidt, att han wid förenämde tid slagit sin hustru och giordt henne illa, men utlåfwade ånyo bättring om han får henne hem med sig. –

Rätten lät Parter afträda och tog detta måhl med de derwid inlöpande omständigheter i noga öfwerwägande, stadnades i följande slut, att, Emedan Kiörsnären Schmidt sielf widgått, att han sedan d. 30 martii sidstledne sin hustru slagit och henne illa handterat, men till ett slikt framfarande ingen orsak på hennes sida gittat nämna och framtee, hwarmedelst Schmidt effter des egit begifwande giordt sig skyldig till det då för honom
ut

Sid 17
utsatte wyte af arrest i Ty pröfwar och Rätten skiähligt i anseende till slika omständigheter, och att Schmidt sig utlåtit under den honom åkommande ängzlan icke sielf weta hwad han sig företager, hwarmedelst han sig eller andra någon olycka till äfwentyrs kunde tillfoga, det bör nu tills widare i fångzligit förwar qwarhållas, giordes anstalt, att i morgon deraf hustru Meijer åberopade amman jemte ammans syster skola upkallas

d. 13 aprill.

S:D: Förekallades utur arresten kiörsnären Johan Anders Schmidt, hwar wid sig jemwäl i närwaro af hustru Margareta Meijer på Rättens
giorde

Sid 18
giorde anstalt infunno Skieps Timmermannen Jacob Holms dotter Gretha Holm, och des syster qwinspersonen Stina Holm i tjenst hos kiörsnären Schmidt, och som Schmidt emot Gretha Holm edeliga afhörande intet hade att påminna lät Rätten henne med hand å book aflägga, den wanliga witnes Eeden, berättandes hon sedan effter erhållen tienlig för maning, att då hon nästledne måndagz kl. emellan 2 och 3 effter middagen, hälsat på sin syster Stina Holm som tjenar hos Schmidt, har hon som jemte systren sutit bakom sängen, hördt, att Schmidt som legat i sängen gifwit sin hustru 3 slag, hwar wid hustur
Meijer

Sid 19
Meijer gråtit och Stina Holm sagt till sin syster: tänck, herren har ingen försyn, att han slår Madame medan du är här. Stina Holm inkallades och antyddes, att i detta måhl giöra nu så reen och sanfärdig berättelse, som hon framdeles derest så påfordras skulle Eedeligen kunde besanna, hwareffter Stina Holm, anförde, att sidstledne söndag om natt har Smidt kiördt sin hustru baklänges utur sängen, knuffat henne och tagit henne i armen förwägrat henne att kläda på sig, och kastat sängkläderna utur sängen, samt sig utlåtit, du har ingen annan nu att klaga före än amman, hwar till hustru Meijer swarat iag gier amman 1000 dieflar, samt desutom till Schmidt sig yttrat kiäre barn slå mig intet, du fördärfwar min näsa. Rätten frå
gade

Sid 20
gade Stina Holm om hustru Meijer å sin sida gifwer någon lägenhet till en slik Schmidts hårdhet emoth henne.

Sw: hon säger intet, får eij heller tala wid sitt folck så Schmidt see det, emedan han sig då utlåter, att hustru Meijer mutar dem. Frs: om hon hördt Schmidt wilja påbörda sin hustru, att hafwa hafft umgiänge med andra manfolck? Sw: Ja. Schmidt har ibland annat sagt, att hans hustru icke fådt kammare wyn och mat af Kiyrckioherden för intet; på tillspörjan, om hon hördt, att Schmidt, då wittnes syster warit der, slagit henne? Stina Holm instämde utj enahanda utsaga, med sin systers ofwananförde berättelse. Rätten förestälte Schmidt Stina Holms, och des systers giorde berättelse,
hwar

Sid 21
hwaruppå Schmidt sig yttrade, att det är alt sant, hwad de säija. Schmidt tillspordes, af hwad anledning eller orsak han då slagit sin hustru sidsta gången? Sw: hans hustru har intet giordt honom något förnähr, skolandes han slagit henne endast för det han förment henne hafwa medhåll, och sig intet.
Rätten frågade Schmidt om hon under hans bortowaro förstör eller förskingrar något i huset? Sw: neij, det är allenast hans swartsiuka.

Hustru Meijer yttrade sig, att Schmidt jemwähl under arresten frågat amman, hwem som ligger hos hans hustru, och hwem som är där, hwar med Schmidt nu före gaf sig icke hafwa ment något annat, än om någon af Mostrar
na

Sid 22
na sig der uppehöllo.

Rätten lät Schmidt afträda, och frågade hustru Meijer särskilt, om hon nu tilltror sig att wara hemme i huset hos Schmidt. Hon swarade med gråtande ögon sig eij hafwa någon fängnad och nytta deraf, att des man sitter i arrest, men hon fördristar sig icke wara hos honom.

Här uppå uplästes ransakningen utj wederbörandes närwaro och widkändes, hwareffter Rätten fant skiäligit, att till följe af Kongl. Maij:tz Kiyrckio lag och ordning, af åhr 1686, des 16 Cap: och 11 § remittera Schmidt och des hustru, till denna Stadz venerandum Consistorium derstädes, att förhöras; blifwandes Schmidt der jemte antyd, att
i

Sid 23
i anseende till ofwanförmälte omständigheter imedlertid blifwa qwar utj arrest. Actum et Supra.

Ex Protocollo
På Rättens wägnar
J. EkmanJonsson [något osäker namntydning]