Så här skulle en hantverkarkvinna kunnat vara klädd i Stockholm på 1520-talet.
Under 1500-talet fick klänningar i Norden en midjesöm för första gången. Dockans klänning har en kjoldel som är rynkad mot överdelen och stängd framtill. Denna klänning är gjord av ett naturligt brunt grovt ylletyg och är färgat med hjälp av växten indigo. Dockan bär en krage över axlarna och runt halsen. Den är gjord i grönt kläde, ett mycket fint ylletyg, och dekorerad med svarta band i ylle. Dockan bär ett förkläde av linne för att skydda klänningen.
På huvudet bär dockan en wulsthaube över det flätade och uppsatta håret. En wulsthaube är en huvudbonad som består av flera lager: (1) Underst ett strykband runt huvudet för att huvudbonaden inte ska glida. (2) En wulsten, vilken är en ring av starka och flexibla pilkvistar lindade med ylleremsor. Dockan bär den bak på huvudet som en imitation av en uppsatt hårfläta. Den är fäst med hjälp av nålar, och en liten duk med band i hörnen. (3) Overst en lång slöja i tunt ylletyg.
Inspiration till dräkten är hämtad från en målning i ett altarskåp från Wolfgangkirche, Bayern, Tyskland.
Dräkten är sydd 2024 av Medeltidsmuseets sömmerska Åsa Dahlstedt. Den finns utställd på Historiska museet i utställningen Medeltida mode Medeltidsmuseet c/o Historiska museet.
Alla tyger är färgade av Maria Neijman.
Fotona är tagna av Stadsmuseets fotograf Åsa Dahlstedt.
