Så här skulle en förmögen stilmedveten hustru i Stockholm kunnat varit klädd under 1430-talet.
Under 1400-talets utvecklades modet i coh med att vävstolarna blev bredare och bredare tyger kunde vävas. Nu blev det allt mer tyg i kläderna. Ärmarna fick gärna vara stora och vida, dock enbart för de som inte behövde ägna sig åt kroppsarbete.
Ylletygen i klänningarna är växtfärgade av Maria Neijman.
Mellanklänningens naturliga grå har färgats med färgreseda, vilket ger tydet en grön nyans. Överklänningen är färgad tegelröd med krapprot.
Mellanklänningen är fortfarande snäv och snörd i fram som på 1300-talet men överklänningen är mycket vid och dras på över huvudet. Tyget samlas i rynkor bak och fram och hålls på plats av ett bälte högt under bysten. På huvudet bär hon ett krusdok och en hätta.
Inspiration till dräkten är hämtad från illustrationer till giftasbalken och köpmålabalken i Magnus Erikssons landslag.
Dräkten är sydd 2024 av Medeltidsmuseets sömmerska Åsa Dahlstedt. Den finns utställd på Historiska museet i utställningen Medeltida mode Medeltidsmuseet c/o Historiska museet.
Fotona är tagna av Stadsmuseets fotograf Johan Stigholt.
