Så här skulle en hantverkarkvinna kunnat vara klädd på mitten av 1400-talet.
Klänningen är sydd enligt samma princip som under tidigare århundraden av rektanglar och trekantiga kilar för att använda tyget på ett ekonomiskt sätt. Den är enklare än de vida klänningarna som mer förmögna kvinnor bar på den tiden.
Ändå följer klänningen 1400-tals modet med mera vidd i kläderna genom att den är sydd av lite bredare rektanglar och kilar. Klänningen är även sydd för att öka rörlighet och underlätta arbete. Den har en slyngad slitsnodd (en förstärkt snodd gjord med en slynggaffel) som skydd mot slitage. Den är färgad med örten renfana och järn. Tyget är vävt i tuskaft.
Kvinnans förkläde är i grovt linnetyg. Det är gjort av två rektanglar som sys ihop längs sidorna nedifrån halvvägs upp på kroppen. Denna typ av förkläde är vanlig i avbildningar från 1400-talet av bibliska förlossningsscener. Barnmorskor eller jordemödrar kan ha burit denna typ av förkläden.
Kvinnans hår är flätat och uppsatt. Ovanpå det bär kvinnan ett lite mindre kvadratiskt underdok att nåla fast överdoket i.
Inspiration till dräkten är hämtad från en illustration av pajbagare från 1475, Wien, Österrikes nationalbibliotek.
Dräkten är sydd 2025 av Medeltidsmuseets sömmerska Åsa Dahlstedt. Den finns utställd på Historiska museet i utställningen Medeltida mode Medeltidsmuseet c/o Historiska museet.
Alla tyger är färgade av Maria Neijman.
Fotona är tagna av Stadsmuseets fotograf Johan Stigholt och Åsa Dahlstedt.
