Så här skulle en borgmästarhustru i Stockholm kunnat varit klädd under sent 1300-tal.
Under den senare hälften av 1300-talet blev kläderna mer nämligen figurnära runt bålen. För att kunna ta dem på sig fanns snörning eller knappar. Ärmarna fick gärna vara långa och snäva och prydas av många knappar.
Mellanklänningen är färgad blå med importerad indigo. I ärmens nederkant sticker den vita sidenfodringen ut.
Överklänningen är gjord av ylletyg färgat med koschenill, torkad sköldlus. De stora ärmhålen är till för att den snäva mellanklänningen ska synas. Hela överklänningen är broderad med sötvattenspärlor och ärmhålen kantade med kaninpäls. Det är en väldigt tjusig dräkt som troligen bars vid speciella tillfällen.
Doket i siden var mycket dyrbart. Håret kunde, för den moderiktiga, flätas i tidstypiska kringlor framför öronen och ett hårnät av silkestråd höll frisyren på plats. Doket fästes sedan i hårnätet med doknålar. Det var endast kvinnor i de högre stånden som fick visa håret, de andra skulle gömma det under sina dok.
Inspiration till dräkten är hämtad från en målning av S:ta Klara på ett altarskåp i Nürnberg.
Dräkten är sydd 2024 av Medeltidsmuseets sömmerska Åsa Dahlstedt. Den finns utställd på Historiska museet i utställningen Medeltida mode Medeltidsmuseet c/o Historiska museet.
Alla tyger är färgade av Maria Neijman.
Fotona är tagna av Stadsmuseets fotograf Johan Stigholt och Åsa Dahlstedt.
