Så här skulle en förmögen kvinna kunnat varit klädd i Stockholm under 1200-talet. För under 1200-talet rådde ett enkelt och elegant mode utan applicerade dekorationer. Det var tygets kvalitet och fall som gav plaggen deras status.
Mellanklänningen i gult tunt ylletyg vävt i vävtekniken tuskaft, färgat med färska björklöv som ger en gul eller gulgrön färg. Den är sydd av tyg klippt i rektanglar och trekantiga kilar. Ärmarna är raka med ärmspjäll, en liten fyrkant som sitter i armhålan.
Halsurringningen är lite v-formad.
Överklänningen är sydd i ett gåsögonmönstrat vinrött ylletyg. Den är vävd efter fynd från Lödöse. Den vinröda färgen får man genom att först färga med örten krapprot och sedan indigo. Även denna är sydda av rektanglar och triangelformade kilar, kilarna går upp till ärmarna. Baktill är den skarvad, vilket gjordes för att spara på tyg. Från midjan och uppåt är den veckad. Veckningen hålls samman av en smal halslinning. Även ärmarna är veckade. Denna veckning är något man kan se på rika kvinnors gravtumbor (ett kistliknande gravmonument av sten) under 1200-talet.
I midjan har hon ett läderbälte smyckat av remändebeslag och bältesspännet är av mässing. I halssprundet sitter en praktbrosch.
Håret är flätat och över det bärs ett hårnät av linnetråd. Det smala linnebandet som bärs under hakan och upp över huvudet kallas barbette. Det linneband som bärs över pannan kallas fillet.
Inspiration till dräkten är hämtad från drottning Katarina Sunesdotters gravtumba från Gudhems kyrka, Västergötland - som nu finns på Historiska museet.
Dräkten är sydd 2025 av Medeltidsmuseets sömmerska Åsa Dahlstedt. Den finns utställd på Historiska museet i utställningen Medeltida mode Medeltidsmuseet c/o Historiska museet.
Alla tyger är färgade av Maria Neijman. Bältet är tillverkat av Rasmus Rasmussen.
Fotona är tagna av Stadsmuseets fotograf Johan Stigholt och Åsa Dahlstedt.
