I ett manus till ett föredrag skriver politikern och nykterhetskämpen Emilie Rathou om varför kvinnor bör engagera sig i nykterhetsrörelsen. Hon tyckte att det fanns många anledningar till att just kvinnorna skulle kämpa för nykterhet, och ansåg att kvinnorna gjorde för lite i kampen mot alkoholen.
"När jag särskildt tänker på nykterhets-värksamheten och de många maningsrop som förkämparne för denna idé låtit ljuda till Sveriges kvinnor, blir jag vemodig vid tanken på att så få hörsammat maningen. Och dock borde ju kvinnan vara den första att ställa sig i nykterhetskämparnas led, ty knappast något annat socialt arbete torde vara mer lämpligt för henne än just nykterhets- och sedlighetsarbetet."
Den främsta anledningen, ansåg Emilie Rathou, till varför kvinnorna borde delta i nykterhetsarbetet var för att skydda sig själva. Det är kvinnorna, skriver hon, som får stå ut med de berusade männens råhet, svordomar och våldsamhet. Och det är kvinnorna som får ta emot hugg och slag från männen.
”Hvem skall taga emot huggen och slagen, när mannen har ’dåligt ölsinne’ som frasen lyder? Jo, kvinnan! Och när vilddjuret hos mannen på hvilket område som hälst släppes löst, hvem, om inte kvinnan, skall då taga emot allt?”
Andra skäl till att kvinnorna bör delta i kampen mot alkoholen är till exempel för barnens skull och för att motverka prostitution. Alkoholen bidrar nämligen till ökad prostitution, skriver Emilie Rathou.
”Tror Ni att detta onda skulle vara tillfinnandes i all sin krasshet så som nu, om vi inga krogar eller rusdrycker hade Nej!
En av sakerna som kunde göras för att minska bruket av alkohol var att tidigt börja informera pojkar och unga män om hur skadligt det är med alkohol, skriver Emilie Rathou. Var för sig, menade hon, har kvinnorna inte mycket makt, men om många kvinnor samlade sig och gick ihop skulle de bli starka och kunna påverka utvecklingen.
” ’Vi äro så maktlösa, vi kunna ingenting’, säga de flesta kvinnor. - Se på snöflingorna! De äro också maktlösa en hvar för sig. Men sammanslutna och tätt sammanpackade blifva de nära en oemotståndlig makt, en makt som hindrar det starkaste lokomotiv att komma fram. Så kunna äfven kvinnorna genom sammanslutning och organisation bliva en makt i samhället."
Emilie Rathou (1862-1948) var en pionjär inom nykterhetsrörelsen i Sverige. Hon var också starkt engagerad i den tidiga kvinnorörelsen. Hon var i grunden utbildad folkskollärare men slutade som lärare i mitten av 1880-talet. Istället började hon på heltid att ägna sig åt att föreläsa och skriva om nykterhets-, freds- och kvinnofrågor.
År 1900 grundade Emilie Rathou den första svenska avdelningen av den kvinnliga nykterhetsorganisationen Vita bandet. Föredraget hölls på Vita bandets årsfest söndag den 20 oktober 1901.
