I det här kapitlet får vi möta kyrkoherden Michael Hermonius som var morfar till Carl Michael Bellman!
Hermonius var under det tidiga 1700-talet präst i Storkyrkan. Senare blev han kyrkoherde, först i Hedvig Eleonora kyrka och sedan Maria Magdalena kyrka på Södermalm. Där förde han en hård kamp mot de så kallade gråkoltarna.
Gråkoltarna var en liten religiös upprorsrörelse i 1730-talets Stockholm. De vägrade att gå i kyrkan och de tog avstånd från världsliga lagar. De var beredda att ta tillfälliga arbeten för att tjäna ihop till det dagliga brödet men inte att ta anställning hos någon husbonde. Det var en stor sak i ett Sverige där det var brottsligt att sakna arbete. Flera av Gråkoltarna hamnade också i fängelse. Gråkoltarna tog även avstånd från lyx och flärd och de fick sitt namn efter sin klädedräkt: en enkel grå skjorta.
Flera av de då kända gråkoltarna var kvinnor: Anna Maria van den Aveelen, Anna Gustafsdotter och Elisabeth Forsman. 1731 drogs de inför rätta, dömdes och hamnade på Spinnhuset.
Utdrag ur Martling, Carl Henrik, Biskopens änglalika döttrar och andra märkligheter i Stockholms stift. - 1998. – S. 86-92
