Den 25-årige Fernando Di Luca kom på en Lambretta från Rimini till Stockholm 1961. Han fick snabbt ett jobb som diskare på Grand Hôtel. Han mötte kärleken på dansgolvet i Stockholms vimlet som fick honom att stanna i Sverige. Men det var en sak som fattades: olivoljan. Följ med till Folkungagatan 110 där olivoljekungen Di Luca har sitt huvudkontor idag.
År 1971 startade Fernando företaget Zeta för att importera italienska livsmedel till Sverige. Några år senare blev han agent för Barilla och försökte lära svenska folket att pasta kunde vara något annat än makaroner. Grossisterna tyckte dock att det var onödigt att ta in så många olika sorters pasta. Mest brann Di Luca för olivoljan. Innan han fick svenska livsmedelsbutiker att ta in den i sortimentet 1974 kunde man köpa olivolja på apoteket som laxermedel eller möjligen i färghandeln som lösningsmedel. Det ville Fernando ändra på.
Skriven och inläst av Centrum för Näringslivshistorias arkivpedagog Anahi Davila Eriksson. Inspelad och klippt av Rita Feldman, våren 2023 på Centrum för Näringslivshistoria. Arrangör: Centrum för Näringslivshistoria.
Folkungagatan 110, Fernando di Luca
Vi står på Folkungagatan 110 utanför familjeföretaget Di Luca & Di Lucas restaurang och vinbar Deli di Luca här på Södermalm i Stockholm. Och just här inne bjuds gästerna på genuina italienska klassiker som anpassas till en gedigen vinlista från de flesta regioner i Italien. I dag säljer företaget matvaruprodukter som var och varannan svensk har hemma i skafferiet. Men hur började allt och varför byggde man ett italienskt matimperium just här i Sverige?
Flera av oss har sett reklamfilmerna på TV om hur grundaren Fernando Di Luca sätter sig på sin Lambretta år 1961 och lämnar både sina föräldrar och sin födelsestad i den italienska regionen Fano mot nya äventyr. Det många inte vet är destinationen från början inte alls var Sverige. Resmålet var egentligen Storbritannien, för att lära sig att prata engelska. Först skulle Fernando bara göra ett kort stopp i Sverige.
60 år senare är han fortfarande kvar i landet och räknas som en av våra största entreprenörer. Det blev kärleken som fick honom att stanna kvar. Han minns hur han gillade utelivet här. Han var en fena på att dansa, allt ifrån rockanroll till cha-cha-cha på anrika Nalens dansgolv. Det dröjde inte länge innan han träffade kärleken, svenskan Lousie och gifte sig och bildade familj.
Fernando fick snabbt jobb inom hotellbranschen och ett tag arbetade han som diskare på Grand Hôtel i Stockholm. Samma hotell som drevs av hotelldirektrisen Wilhelmina Skogh 60 år tidigare. Ni vet hon som var känd för att ha lyft ett nedgånget Grand Hôtel genom att låta bygga annexet vinterträdgården som blev en världssuccé men även för att ha introducerat olivoljan i Sverige.
Men under 1960-talet fanns det ingen olivolja att tala om i de svenska köken. Det fanns då på Apoteket och såldes i småflaskor som laxermedel. Fernando saknade olivoljan i sin matlagning och som receptionist på Hotell Scandic Malmen på Södermalm. Det var här han började fundera på hur han skulle kunde utveckla matkulturen och introducera olivoljan i de svenska hemmen.
1971 lanserar därför Fernando: Zeta Majsolja i handeln. Ingen var ju intresserad av olivolja på den här tiden så att satsa på Majsolja var ett säkert kort. Sedan lanserade Fernando pasta och tog då in det italienska märket Barilla år 1974. Detta blev en stor succé och öppnad en dörr för olivoljan att göra entré i de svenska köken. Det var då Sverige äntligen var redo att omfamna olivoljan och i dag finns Fernando Di Lucas produkter överallt i affärerna och räknas som ett måste när det vankas italienska klassiker i köket.
