Mah-Jong, grundat 1966, var klädmärket som klädde 68-rörelsen och som tog avstånd från de trender som följer med mode. Det skulle alltid finnas basplagg för alla typer av kroppar och kläderna skulle vara tillverkade i Sverige. Följ med till Kungsgatan 59 där ett banbrytande anti-mode lockade en stor skara kunder.
Konstfackeleverna Helena Henschen, Veronica Nygren och Kristina Torsson grundade Mah-Jong med en klar filosofi, formulerad i ett manifest med tydliga mål: samma modell skulle finnas år från år, naturliga material, vackra färgglada kläder för alla åldrar och storlekar. Allt skulle tillverkas i Sverige för att på så sätt stödja den inhemska tekoindustrin och inte utnyttja billig produktion i tredje världen. I företagets ideologi fanns också en stark reaktion mot snabba modeväxlingar och mot den perfekta kroppen med det perfekta modeplagget.
Skriven och inläst av Centrum för Näringslivshistorias arkivpedagog Anahi Davila Eriksson. Inspelad och klippt av Rita Feldman, våren 2023 på Centrum för Näringslivshistoria. Arrangör: Centrum för Näringslivshistoria.
Kungsgatan 59, Mah-Jong
Vi står här på en av Stockholms huvudgator: Kungsgatan. Precis här öppnade klädföretaget Mah-Jong en butik. Det var Mah-Jong som klädde 68-rörelsen och med det tog avstånd från trender och det så kallade traditionella dammodet. Detta banbrytande antimode slog igenom i takt med frihetsrörelsen.
Det svängiga färgglada 60-talet kom från unga självsäkra designers i London som med just begreppet ”Swinging London” var på väg att slå ut Paris som modets huvudstad. Det var då de tidigare Konstfackseleverna Kristina Torsson, Helena Henschen och Veronica Nygren inspirerades till att göra detsamma i Sverige och grundade Mah-Jong år 1966.
Den första egna butiken låg på Östermalm, i hörnet av Nybrogatan och Linnégatan. Det var först 1970 de tog klivet till Kungsgatan 59, då en gammal banklokal som låg här togs över. Fasaden målades röd till grannarnas förtret, och täcktes av Kristinas make: arkitekten Björner Torssons, tredimensionella Mah-Jong-logga.
Medgrundare Veronica Nygren ska ha sagt i en intervju att hon aldrig skulle glömma Kristina Torssons förslag om att samarbeta i stället för att konkurrera med varandra – och att detta var något otroligt livsbejakande, som om världen öppnade sig. Företagets anda var därför inkluderande från första början. Man ville att alla anställda skulle vara lika delaktiga i företaget på alla områden och man hade därför ingen hierarkisk organisation – alla skulle få vara med och bestämma.
Men hur kommer det sig att man valde namnet Mah-Jong?
För den som spelat det kinesiska sällskapspelet Mah-Jong, med dess färgglada och mönstrade spelbrickor, är kopplingen självklar. Med att döpa företaget till Mah-Jong ville man visa sitt politiska engagemang och associera till Kina. I butiken som tidigare låg här på Kungsgatan syntes det, genom bland annat försäljning av tidskrifter och böcker, samt varor från Kina och även Palestinasjalar. Klädernas mönster hade även namn efter brickorna i sällskapsspelet.
1972 hade Mah-Jong reklamplatser i tunnelbanan. Vietnamkriget pågick då och för att visa sin avsky för USA och sitt stöd för FNL, Sydvietnams nationella befrielsefront, tog Mah-Jong ner sina egna reklamaffischer för kläder och ersatte dessa med bilder på vietnamesernas gerillakamp och skadade civilbefolkning. Samtidigt uppmanade man de svenska tunnelbaneresenärerna att stödja FNL genom att delta i demonstrationer mot kriget och sätta in pengar på FNLs postgirokonto.
1972 var även det året då Mah-Jongs första postorderkatalog trycktes. I den är de väldigt tydliga med sin målbild och vad de vill åstadkomma. Till exempel ville de ha samma basplagg år från år, plaggen skulle vara till för alla åldrar. Kläderna skulle även passa alla kroppstyper. I dag är det en självklarhet men då var den tanken fullkomligt banbrytande. Därför var Mah-Jongs kläder vida och utan någon särskild passform, vilket gjorde att de efter en tids användning fick en karaktäristisk säckighet, så kallat vänsterhäng.
En utav de viktigaste punkterna i deras manifest var att man skulle stödja den svenska tekoindustrin. Kläderna skulle produceras i Sverige och därför blev det också dyrare att köpa dessa plagg. Men trots att deras plagg var dyra så var de otroligt populära och sålde slut med detsamma. Till och med Stadsminister Olof Palme skaffade en manchesterkavaj från Mah-Jong vilket ansågs vara helt politiskt korrekt och moderiktigt.
Men den svenska tekokrisen satte stopp för produktionen. Det blev helt enkelt för dyrt att tillverka kläder i Sverige, vilket gjorde att verksamheten lades ner 1977, tio år efter att det grundats.
I dag har företaget återuppstått i Vamlingbo på Gotland och går under namnet Vamlingbolaget, som en av grundarna: Kristina Torsson fortfarande driver. Där arbetar hon fortfarande med dessa fantastiska mönster och vissa av de materialen som man tog fram under 1960- och 1970-talet.
