Den 7 oktober 1911 häktades Elis August Flodin av Stockholms kriminalpolis för inbrottsstöld. I samband med häktningen tog polisen ett så kallat signalementsfotografi av honom. Ett signalemetsfotografi var ett porträtt av en person från midjan och upp, vanligtvis tagen då personen arresterats. Fotografierna användes för att brottslingen skulle kunna identifieras av brottsoffer, allmänheten och utredare.
År 1906 hade man inrättat ett s.k. signalementskontor i kriminalavdelningens lokaler på Myntgatan. Från detta år fotograferade polisen själva den häktade, dessförinnan hade detta gjorts av privta fotografer i staden. På kortens baksida antecknades namn, födelsedata, hemort (senare även födelseort), signalement och speciella kännetecken. Kännetecken kunde t.ex. vara tatueringar men även ärr, både små och stora. Fysiska funktionsnedsättningar som lam hand, träben, saknar höger pekfinger, dövstum och så vidare kunde även antecknas.
Signalementsfotografi ("Mugshot") uppfanns under 1880-talet av den franske polisen Alphonse Bertillon som metod för att identifiera brottslingar. Bertillon var chef för polisens identifieringsbyrå i Paris. Han hade tröttnat på de många osäkra lösningar som användes för identifiering och säkerställande av signalement. Han utvecklade en metod som kallas antropometri där signalementsfotografiet ingick. I samband med fotograferingen mätte man även vissa kroppsdelar som del av identifiering av brottslingen.
