Eva gick i Åhlinska skolan som var en privat flickskola. När hon gick i årskurs 5 ritade och berättade hon om sin käraste leksak, som var en hund som hette Björn.
Så här skriver Eva i sitt skolarbete:
"Min käraste sak
Bland alla mina leksaker, och jag har ganska många sådana, tycker jag bäst om en liten skinnhund, som jag fick av farmor, när jag fyllde tre år. Hunden är svartknollrig, men under buken vit och slät. Jag kallade den för Björn, emedan vi förut haft en newfoundlandshund med det namnet."
"Samma eftermiddag jag fick den, voro vi ute och rodde, och Björn var naturligtvis med och hans första motgång var att falla i sjön, men vi lyckades rädda honom."
Sen berättar Eva att Björn alltid var med henne vad hon än gjorde. Men med tiden blev Björn så utsliten att pälsen försvann. Och sedan plötsligt, en tid före julafton, så var han försvunnen.
"Så kom julafton och då kom Björn igen i ny päls, den bästa av alla julklapparna. Huvudet, ehuru slitet var detsamma som förut, för att jag riktigt skulle känna igen honom. Många leksaker har jag skänkt bort, men att skilja mig från Björn har varit omöjligt. Farmor har många gånger tyckt att jag skulle göra mig av med ”fulingen” som hon kallar den, men ännu finns den kvar och är mig lika kär som när jag fick den. Min kära gamla Björn!"
Åhlinska skolan grundades redan 1847 av sjuttonåriga Karin Åhlin. Från början skedde undervisningen i liten skala i hemmet på Trädgårdsgatan 13. Skolan flyttade sedan runt mellan olika lokaler för att slutligen år 1908 flytta till ett nybyggt skolhus på Dalagatan 16-18 (senare Lilla Adolf Fredrik skola). Läs mer om Åhlinska skolan i arkivförteckningen som du hittar under externa länkar
