”Undertecknad har utdelat dessa persedlar ibland de fattigaste ammorna och dem som ouphörligt wårdat 2:ne barn."
Klänningar, sjalar, koftor, linnen, hattar och kängor är några av de typer av kläder som delats ut under det gångna året. Ammsalsföreståndarinnan Sophie Sjögren redogör för året som gått.
Det handskrivna dokumentet från nyåret 1854-55 visar att ammorna på Allmänna barnhuset ibland fick med sig lite kläder då de avslutade sin tjänst. Hade man skött sig exemplariskt och stannat alla åtta månaderna samt ammat minst två barn fick de som var behövande med sig lite kläder, som säkert även var hela och rena. Andra som Allmänna barnhuset inte var fullt lika nöjda med fick nöja sig med något mindre, som ett förkläde eller en halsduk. Oavsett var kläderna säkert ett välkommet tillskott då merparten av kvinnorna var fattiga och ensamstående.
Att föda ett barn utanför äktenskapet ansågs länge som en stor skam och var belagt med både världsliga som kyrkliga straffpåföljder. Många av de gravida, ogifta kvinnorna kom till Stockholm från landsbygden för att kunna föda i lönndom och på så vis komma undan skammen. All hjälp som dessa kvinnor kunde få var sannolikt därför viktiga i kampen för så väl sin heder som för att överleva. Om ens barn kunde hamna i Allmänna barnhusets rullor och utackorderas till en fosterfamilj fanns en chans att både barnet och modern skulle klara sig. Men det kostade pengar.
Hade man inte pengar kunde man betala sitt barns utackordering genom att amma in det, men det förutsatte att man var frisk och hade mjölk nog. Åtta månader var kvinnan låst till Allmänna barnhuset och fick inte lämna lokalerna utan tillstånd. Hon skulle bära ved och skura golv, sy kläder och lappa och laga. Hon skulle vårda och amma minst ett barn utöver sitt eget, och uppträda milt och gudaktigt.
