”Enligt Kung. Maj:ts kungörelse angående förbud mot utförsel ur riket av vissa slag av tvål […] är tvål, annan än parfymerad, till utförsel ur riket förbjuden.”
Fredagen den 19 april 1918 ringde tullvaktmästare Andersson till kriminalpolisen och berättade att han kvällen innan anhållit fyra tyska sjömän som försökt smuggla 17 kilo tvål med sig ombord på fartyget ”Hansan”.
Kriminalkonstaplarna Ottergren och Wickström förhörde de fyra sjömännen. Dessa berättade att de var för sig åkt in till staden och köpt tvål som de sedan tänkt ta med hem till Tyskland. Ingen av dem visste att det var förbjudet att föra ut tvål ur Sverige. Efter beslaget förvarades tvålen på kriminalpolisens station i Gamla stan och tullvaktmästare Andersson angav sig skriftligt som angivare (för då fick han rätt till en del av värdet på varorna).
Målet om tvålsmugglingen togs upp i Stockholms rådhusrätt på hösten. Under sommaren hade man annonserat i tidningarna efter ägarna till tvålen men ingen hörde av sig. Tvålen såldes, åklagaren fick en tredjedel, angivaren fick en tredjedel och resten av värdet tillföll kronan, staten.
Originalrapporten i blåkopia håller på att blekna. Men läs gärna hela polisrapporten om tvålsmugglarna genom att klicka på bilden ovan.
