Kristina Gyllenstierna utgör en av den svenska medeltidens främsta kvinnogestalter. Född 1494 gifte hon sig sjutton år gammal med den ett år äldre Sten Sture d.y., vilken 1512 utnämndes till svensk riksföreståndare.
Efter att Sten Sture d.y. stupat i strid i februari 1520 övertog fru Kristina ledarskapet för det fortsatta försvaret av Sverige i det pågående kriget mot Danmark.
Dokumentet här ovanför härstammar från just den period då Stockholm stod under belägring och är en kopia av ett s.k. kvittobrev där ”Cristine Nilsedotter”, utifrån sin position som stadens högsta styrelsekvinna, godkänner de räkenskaper stadens fogde ”Oleff Biórsson” efterlämnat sig.
Kvittobrevet är daterat till den 21 juli 1520. Knappt två månader senare, den 7 september, gick Kristina med på att öppna Stockholm portar för kung Kristian II efter att denne lovat henne och hennes män amnesti.
Vid Kristian II:s kröningsfest i Stockholm den 7 november drogs dock denna amnesti tillbaka och Kristina sattes i fängsligt förvar och sändes så småningom iväg till Danmark slagen i bojor.
Den ”Oleff Biórsson” som nämnts i kvittobrevet blev å sin tur halshuggen vid det beryktade Stockholms blodbad som ägde rum mellan den 8 och 9 november. Samma ohemula öde drabbade även Kristinas ”eskelige broder her Eskil Nielsson” som också figurerar i kvittobrevet.
Kristina själv kom att sitta inspärrad i Danmark fram till 1524 då hon återvände till Sverige. 1527 ingick hon ett nytt äktenskap med kung Gustav Vasas kusin Johan Turesson (Tre Rosor). Dog gjorde hon först 1559.
Ett utdrag från kvittobrevet i renskrivet format följer nedan:
"Jag Cristine Nilseedotter, erlig oc welbordig strenge riddere her Sten Stwres, fordom Sweriges riges fórstenderes effterleffuá etc. bekennes och ffór alle witerligit gór, at thenne breffuiser, min elskelige troman oc tienere, Oleff Biórsson, haffuer giort mik her j dag ráth, klart och alztingis god rede ffór al then opbórd och wtgifft, som han wppa min kere dóde herres oc mine wegna opburit oc vtgiffuit haffuer, sidan han Stocholms slotznykle anamade effter Benct Larensson oc til thess han them fran sigh skilde och Erich Kuse her igen fogte bleff, wtaff skat, sakóre, aaterstáder aff Stockholms lán oc stad swa aff wtaff mynthet och j hwad del tet helstz nempnas eller wara kan, som han aff min kiere dóde herre och mik j wário hafft haffuer, sidan han siisst re(ke)nskap giorde och tiil thenne dag, swa at mik aldeles wel atnógier oc jag honum tacker j alle motte. Ther fóre haffuer jag giffuit oc lathit och nw med thette mith opne breff geffuer och later ffor:ne Oleff Biórsson oc hans arffuinge ffrii, quitte, leduge oc lóse wed mik, mine arffuinge oc alle andra, som vilie eller kunne thenne re(ke)nskap j nogen motto wppa tale. Tess til vitnisbórd ok bátre forwaringh beder jak min eskelige broder her Eskil Nielsson om hans signet, som hengiandes ár med mit aegeth signet nedan tette mitt breff oc quittencie. Scriffuit wppa Stocholms slot lógerdagen nest effter apostolorum Petri et Pauli dag aar effter Gudz bórd tusandefemhundrat wppa tet tiwgunde aaret".
