Urbanisering och bostadsbrist
Under 1800-talet lämnade många människor arbetet i jordbruket på landsbygden och flyttade till städerna. I Stockholm var det brist på bostäder och många bodde trångt.
Under 1800-talet började Sverige förvandlas från ett jordbrukssamhälle till ett industrisamhälle. Urbaniseringen innebar att människor flyttade från landsbygden till städerna, en process som fortfarande pågår. 1850 bodde cirka 10 procent av Sveriges befolkning i städer och 90 procent på landsbygden. Idag är siffrorna omvända.
Det rörde sig helt enkelt många fler människor i Stockholm under slutet av 1800-talet än tidigare. Några bosatte sig för gott i staden, en del reste tillbaka efter ett tag och vissa kom aldrig tillbaka.
En växande, fattig och trångbodd befolkning
Under åren 1850-1900 mer än tredubblades Stockholms befolkning, från 90 000 invånare till 300 000. Många fattiga på landsbygden sökte sig till städerna och hoppades på ett arbete i någon av de nya industrierna. Men det fanns inte tillräckligt mycket bostäder åt den växande befolkningen. Många av de bostäder som fanns var i dåligt skick, De flesta av 1800-talets stockholmare bodde trångt, mörkt och dragigt. En del privata hyresvärdar ville inte ha barnfamiljer som hyresgäster och den som inte kunde betala hyran blev vräkt.
Allmänna sundhetsnämnden och bostadsinspektionen
Från 1800-talets mitt hanterades alla frågor om hygien och hälsa i Stockholm av Allmänna sundhetsnämnden. Nämnden startade sin verksamhet i samband med koleraepidemierna under 1800-talet. År 1864 fick Allmänna sundhetsnämnden ett mer övergripande ansvar för hygienen i staden. År 1878 fick Stockholm en hälsovårdsstadga och Hälsovårdsnämnden inrättades.
År 1906 fick Stockholms stad en bostadsinspektion som en underavdelning till Hälsovårdsnämnden. Bostadsinspektionen hade som uppgift att inspektera bostäder, både på eget initiativ och för att utreda klagomål från grannar, hyresgäster och hyresvärdar.
