Industrialismen i mitten av 1800-talet lockade till sig folk från hela landet som ville ha ett arbete. Staden var inte riktigt beredd på denna anstormning av jobbsökare. Följden blev bostadsbrist. Ett alternativ som blev vanligt var att bli inneboende. Detta var förståeligt nog inget lockande alternativ för barnfamiljer!
I denna skrift får vi ta del av motpartens, husbyggarens, version varför det inte byggs tillräckligt med bostäder i Stockholm. Det handlar om att stadens naturliga förutsättningar försvårar byggandet. Men också att kraven på en högre bostadsstandard gör det dyrare att bygga. I slutändan blir då också hyrorna dyrare.
Författaren tycker också att man ska leta utanför stadens tullar när det gäller att lösa bostadsförsörjningen. Här nämns flera förorters namn som då var socknar och inte än bebyggda på det sätt som vi känner till idag. Några exempel: Alby, Årsta, Hammarby, Huvudsta...
78 sidor.
