Ransonering under andra världskriget
Precis som under det första världskriget rådde det brist på mat och råvaror i Stockholm under det andra världskriget. Mellan åren 1940 och 1951 var det ransonering på bland annat matfett, kött, ägg, kaffe, bensin och skor.
Ransoneringskort infördes där varje hushåll fick en bestämd ranson, det vill säga en viss mängd eller ett antal, av en viss vara. För att hämta ut bröd eller mjölk gav man en ”ruta” av sitt ransoneringskort och betalade det pris som varan kostade. För kaffe gällde att man endast fick handla ett halvkilo per person för en period av 15 veckor. Den hårda ransoneringen av just kaffe ledde till att flera surrogat, det vill säga ersättningar, blev populära. De vanligaste surrogaten var gjorda av råg och örten cikoria.
Olika receptsamlingar med kristidsrecept gavs ut för att underlätta för husmödrarna att laga mat och baka trots ransoneringarna. Bland annat tipsade man om att blanda ut sitt brödbak med potatis.
Viktigt att spara på bränsle
Utöver mat så blev det underkriget viktigt att spara på bränsle, som till exempel gas, vid matlagning. Produkter som till exempel Kok-Lotta, en modern så kallad koklåda som användes för att göra långkok, kunde spara energi i köket.
Den 1 oktober 1942 infördes även el-ransonering och på kvällarna var det endast bilarnas strålkastare och gatubelysningen som lyste upp Stockholms gator.
