På en klargul affisch med stora svarta bokstäver annonserar Stockholms arbetareinstitut en föreläsningsserie med rubriken "Höst i svampskogen". Affischen är enkelt och tydligt utformad. Den innehåller information om när och var föreläsningarna hålls och temat för varje föreläsningstillfälle.
Under oktober och november månad erbjöds stockholmarna möjlighet fördjupa sina kunskaper om svamp. På programmet stod alltifrån ätliga svampar som tryffel och taggsvamp till giftiga svampar som spindelskivling och flugsvamp. Deltagarna uppmanades också att ta med sig egenplockad svamp till föreläsningarna, där de kunde undersökas och användas som exempel.
Vid första anblick kan det verka märkligt att en arbetarförening höll i en föreläsningsserie om svamp, men sett i sitt historiska sammanhang blir det lättare att förstå.
Stockholms arbetareinstitut
Föreläsningarna om svamp hölls i Stockholms Arbetareinstituts lokaler på Klara Norra kyrkogata. Institutet grundades 1880 på initiativ av läkaren och folkbildaren Anton Nyström. Syftet var att erbjuda undervisning för arbetare och andra som inte hade haft möjlighet att skaffa sig högre utbildning. År 1883 bildades Stockholms arbetareinstitutsförening för att stödja och organisera verksamheten.
Under slutet av 1800-talet var skillnaderna i utbildningsmöjligheter stora. Många stockholmare hade bara gått några år i folkskolan och arbetade långa dagar. Genom föreläsningar till låg kostnad ville Arbetareinstitutet ge fler möjlighet att skaffa sig kunskaper och förutsättningar att tolka världen omkring sig.
Verksamheten omfattade allt från naturvetenskap, historia och samhällsfrågor till litteratur och konst. Institutet hade också ett bibliotek och ett läsrum. Från 1893 hade det en egen byggnad på Klara norra kyrkogata 8.
Svamp: från nödföda till fritidsintresse
Idag är svampplockning en vanlig fritidsaktivitet och intresset för i synnerhet matsvampar, såsom kantareller och olika soppar, är stort. Till och med på sociala medier finns stora konton som ger tips om bra svampmarker och lär människor att känna igen olika arter.
Det fanns dock en tid då svamp på många håll i Sverige betraktades med misstänksamhet, som nödkost, eller inte som ett födoämne för människor över huvud taget.
Under 1800-talets missväxtår i Sverige, då matbrist orsakade stort lidande i många svenska bygder, gjordes därför försök att få fler att äta svamp. Myndigheter och andra förespråkare spred kunskap om vilka arter som var ätliga och hur de kunde tillagas. Uppmaningarna mötte dock motstånd: många människor ville helt enkelt inte äta svamp.
Ett sekel senare tycks synen på svamp ha förändrats. Det fanns fortfarande en vilja – här hos Arbetareinstitutet – att öka människors kunskap om svamp. Men på affischen beskrivs svampplockning också som "en fascinerande hobby". Svamp hade alltså blivit ett möjligt fritidsintresse vid 1900-talets mitt.
Hobbyns historia
Begreppet hobby fick sitt stora genomslag i Sverige vid slutet av 1920-talet. Det betyder förstås inte att människor saknade fritidsintressen tidigare, men det berättar ändå något om hur samhället hade förändrats.
Etnologen Jochum Stattin har i boken Hobbyentusiaster och folkhemsbyggare (2007) undersökt hur hobbyverksamheten växte fram i Sverige. Han berättar att i takt med att arbetstiden förkortades och fler människor fick tillgång till fritid växte intresset för meningsfulla sysselsättningar utanför arbetet.
Det som var nytt var alltså att också arbetare, människor ur de lägre klasserna med sämre ekonomiska förutsättningar, fick möjlighet att ägna sig åt aktiviteter för nöjes skull.
En hobby kunde dock vara något mer än ett trevligt tidsfördriv. Att ägna sig åt ett fritidsintresse sågs vid den här tiden som något både nyttigt och utvecklande. Arbetareinstitutets föreläsningsserie handlade alltså både om att upplysa stockholmarna om ett alternativ till hur de kunde förvalta sin fritid och att erbjuda ett tillfälle för dem att förkovra sig i ett visst ämne.
