Axel Esbensen föddes i Danmark 1878 och kom till Stockholm 1909. Från 1916 var han verksam inom filmproduktion, främst i samarbete med regissören Mauritz Stiller. Axel Esbensens liv fick ett tragiskt slut nyårsdagen 1923, då han begick självmord i sitt hem i Stockholm.
Den här polisrapporten är skriven den 3 januari 1923 och berättar om utredningen som gjordes i samband med Axel död. Rapporten är bevarad i Stockholms poliskammares arkiv, i serien "Handlingar till olycksfallsdiarier".
Polisrapportens ämne står i vänster kolumn: "Ang. [angående] den avlidne danske undersåten, filmregissören Axel Esbensen". Rapporten innehåller 4 sidor och återger framförallt vad vännerna och kollegorna Mauritz Stiller och Axel Nilsson berättat för polisen. Axel Esbensen, Mauritz Stiller och Axel Nilsson var alla tre anställda vid Svensk Filmindustri i Solna.
Genom Mauritz Stillers och Axel Nilssons vittnesmål framgår det att Axel Esbensen mådde psykiskt dåligt och hade uttryckt självmordstankar. Vännerna verkar inte ha tagit uttalandena på allvar, men när Axel inte svarar i telefon eller öppnar sin dörr blir de genast oroliga och befarar det värsta.
Rapporten beskriver en tragedi och är tung att läsa. Textens språk är torrt konstaterande, samtidigt som den genom vännernas vittnesmål beskriver ett händelseförlopp som sannolikt satt djupa spår. Det är över 100 år sedan Axel tog sitt liv, men läsningen berör och talar över tid. Idag vet vi mer om vikten att ta varningstecken på allvar, fånga upp, stötta och ge professionell vård för att förhindra självmord.
Läsa rapporten
Hela rapporten är skannad och publicerad som pdf-fil under "Dokument". Här nedan kan du läsa texten i uppdelade citat.
Rapporten börjar så här:
"Nyårsdagen – Måndagen den 1 januari 1923 – klockan 4 eftermiddagen meddelades per telefon från Johannes brandstation till 9:de polisdistriktets station, att ambulansvagnen på rekvisition av en person vid namn Stiller vid klockan 3-tiden eftermiddagen inställt sig vid huset n:r 14 Eriksbergsgatan, varest därstädes 5 trappor upp boende filmregissören Axel Esbensen anträffades i döende tillstånd och vore i behov av skyndsam läkarbehandling.
Från brandstationen meddelades ytterligare, att förenämnde Esbensen, vilken, då han vid sistnämnda tid blivit omhändertagen av ambulanspersonalen, tydligen var död, avförts till Sabbatsbergs sjukhus, där vederbörande läkare konstaterat dösfallet [sic], varefter liket avförts till stadens bårhus.
I anledning av förestående har utredning hållits i saken, därvid nedannämnd personer blivit hörda och berättat."
Sedan följer en sammanfattning av vad Mauritz Stiller berättat för polisen:
"Regissören Mauritz Stiller, som bor i huset n:r 114 Sveavägen 5 trappor upp och är anställd vid Svensk Filmindustri i Råsunda;
Han hade sedan omkring 15 år tillbaka varit bekant med förenämnde Esbensen, vilken även under de senaste två åren haft anställning som regissör vid Svensk Filmindustri. Sedan Stiller lärt känna Esbensen, hade denna alltid förefallit att äga god hälsa, men ibland visat sig sentimental. Under det senaste året hade Esbensen vid flera tillfällen uttalat livsleda, men aldrig nämnt orsaken därtill, och hade han vid sådana tillfällen yttrat, att han förr eller senare skulle förkorta sitt liv, genom att intaga veronalpulver.
Söndagen den 31 nästlidne december vid klockan 9-tiden eftermiddagen hade Stiller gått upp till Esbensens bostad i huset n:r 14 Eriksbergsgatan, där Stiller sammanträffat med Esbensen och kamreren Axel Nilsson, som även är anställd vid Svensk Filmindustri, samt en banktjänsteman vid namn Gösta Kjellgren [Kellgren]. De hade därpå uppehållit sig i Esbensens bostad till klockan 10-tiden på kvällen, varefter alla fyra i sällskap begivit sig till Stillers bostad i huset n:r 114 Sveavägen, där de uppehållit sig till klockan 3-tiden på natten, varunder de förtärt mat samt något spirituosa. Vid sistsagda tid på natten hade samtliga gått ut från Stiller bostad. Utkomna på gatan hade Esbensen upptagit en droskautomobil för att fara till sin bostad. Innan Esbensen skilts från Stiller, Nilsson och Kjellgren, hade Esbensen tagit adjö till de övriga, därvid han samtidigt yttrat; ’att det skulle vara skönt att somna in för alltid’. Stiller hade emellertid icke fäst sig vid detta Esbensens yttrande, emedan han vid flera föregående tillfällen fällt dylika uttalanden. Stiller hade sedermera skilts sig från Nilsson och Kjellgren och gått hem till sin bostad.
Måndagen den 1 dennes vid klockan 2,30-tiden eftermiddagen hade förenämnde Nilsson ringt upp Stiller och omtalat, att det sannolikt händt något med Esbensen, emedan denna icke öppnat dörren till sin bostad, då Nilsson tidigare på dagen gjort besök därstädes. Stiller och Nilsson hade nu kommit överens om att sammanträffa vid Esbensens bostad, dit de även anlänt strax före klockan 3 eftermiddagen. De hade då ringt på dörren, men då ingen öppnat, hade Stiller begivit sig till husets portvakt och lånat en nyckel, med vilken tillträde beredts till Esbensens rum. Då Stiller och Nilsson kommit in därstädes hade de funnit Esbensen liggande i en säng i rummet, iklädd nattskjorta, och till utseendet livlös. Å ett bord invid sängen, hade Stiller upptäckt två stycken tomma glastuber försedda med signatur, att de innehållit veronaltabletter, och hade Stiller genast fått den uppfattningen, att Esbensen intagit sådana i så stor mängd, att han avlidit därav. Stiller hade emellertid med handen länt på bröstet å Esbensen, men icke kunnat förmärka några livstecken. Kroppen hade då känts varm, men hade händerna och benen varit kalla. Stiller hade genast ringt upp brandkåren och rekvirerat ambulansvagnen, som inom kort kommit till platsen, varpå Esbensen blivit avhämtad och fört till Sabbatsbergs sjukhus."
Därefter följer vad Axel Nilsson har berättat i förhör:
"Förenämnde kamreren Axel Emanuel Nilsson, boende i huset n:r 5 Linnégatan 5 trappor upp: Han hade sedan flera år tillbaka varit bekant med regissören Esbensen, samt ofta varit tillsammans med denne. Nilsson hade även, liksom Stiller, hört Esbensen uttala livsleda, men hade Nilsson icke vidare fäst sig vid detta. Söndagen den 31 nästlidne december vid klockan 9-tiden på kvällen hade Nilsson gått på besök till Esbensens bostad, där en person vid namn Kjellgren då uppehållit sig. Efter någon stund hade även förut omnämnde Stiller kommit dit. Alla fyra hade därpå uppehållit sig i Esbensens bostad till klockan 10-tiden på kvällen, då de begivit sig till Stillers bostad i huset n:r 114 Sveavägen, varest de uppehållit sig till klockan 3-tiden på natten, och hade de därunder förtärt mat och något spirituosa, dock ej så pass att de blivit berusade. Då de lämnat Stillers bostad, hade Esbensen ånyo fällt yttranden, att han skulle förr eller senare förkorta sitt liv, men hade Nilsson icke fäst sig vid detta Esbensens uttalande. Esbensen hade därefter upptagit en droskautomobil och uppgivit, att han skulle bigiva sig till sin bostad. Nilsson hade därefter skilts från Stiller och Kjellgren och begivit sig till sin bostad.
Måndagen den 1 dennes vid klockan 10,30-tiden förmiddagen hade Nilsson ringt per telefon till Esbensens bostad, men icke fått något svar, varför han senare, eller vid klockan 1-tiden, gått dit och ringt på dörren, men hade ingen öppnat. Sedermera hade Nilsson vid klockan 2-tiden eftermiddagen per telefon satt sig i förbindelse med Stiller, och hade de då kommit överens om, att fortast möjligt sammanträffa vid Esbensens bostad, enär de anat, att Esbensen förkortat sitt liv. Då de vid klockan 3-tiden kommit till Esbensens bostad, hade de ringt på dörren, men då ingen öppnat, hade Stiller begivit sig till husets portvakt och lånat en nyckel, med vilken de beredt sig tillträde till Esbensens rum, och hade de därstädes, såsom Stiller förut uppgivit, funnit Esbensen liggande i sängen, till utseendet livlös. Nilsson hade även iakttagit tvenne tomma glastuber, försedda med signatur, att de innehållit veronaltabletter. Stiller hade därpå, som förut nämnts, rekvirerat ambulansvagnen, varefter Esbensen avförts till Sabbatsbergs sjukhus."
Rapporten sammanfattar sedan:
"Såväl Stiller som Nilsson hava uppgivit, att Esbensen för dem omtalat, att då han i början av nästlidne december månad varit på resa till Tyskland, därstädes inköpt veronaltabletter, som han sagt sig skola använda som sömnmedel.
Vid företagen undersökning i Esbensens bostad hade anträffats tvenne tomma glastuber, vilkas signatur angiva, att de innehållit veronaltabletter. – Ifrågavarande glastuber bifogas denna rapport.
Enligt bifogat flyttningsbetyg var Esbensen född den 3 juli 1878 i Köpenhamn, dansk undersåte, ogift, kyrkoskriven i härvarande Hedvig Eleonora församling och senast boende i huset n:r 14 Eriksbergsgatan 5 trappor upp."
Allra sist står det att en syster till Axel har rest från Danmark till Sverige i samband med broderns död och att hon kommer ta hand om hans begravning.
Att fastställa dödsorsak
Utöver förhör beställde polisen även en rättsmedicinsk obduktion och kompletterande rättskemisk undersökning. I obduktionsjournalen står obduktionsdiagnosen som "munt. förgiftn. Veronal förg.", vilket betyder att dödorsaken var förgiftning (genom en stor dos) av sömnmedlet Veronal.
En maskinskriven avskrift av det rättsmedicinska obduktionsprotokollet finns arkiverad tillsammans med polisrapporten. Det handskrivna originalet av obduktionsprotokollet och obduktionsjournalen är bevarat i arkivet från Andre Stadsläkaren. Till originalprotokollet finns även Statens Rättskemiska Laboratoriums protokoll över den rättskemiska undersökningen (i avskrift).
Medlet Veronal 1903 – 1956
Veronal var ett sömnmedel och lugnande medel som introducerades i Tyskland 1903. Veronal togs bort från marknaden 1956, då läkemedelstypen visat sig vara beroendeframkallande och kunde knytas till många självmord.
