Den danske regissören Axel Esbensen står den 25 januari 1917 åtalad för brottet "otukt, som mot naturen är". Rättegången hölls vid Rådhusrättens fjärde avdelning och finns dokumenterad i ett brottmålsprotokoll. Målsägande är de två sjömännen Karl och Arvid, som har anmält Axel för att ha försökt "öfva otukt" (gjort homosexuella handlingar) mot deras vilja. Axel nekar under rättegången och blir frikänd av domstolen.
Läs hela protokollet
Protokollet är bifogat i sin helhet under rubriken "Dokument". Där finns också protokollsbilagor i form av stämning, kallelse för målsägande och polisrappor.
Beskrivning och utdrag ur protokollet
Axel inställer sig vid rättegången tillsammans med sin förvarare vice häradshövding Victor Wennerholm. Målsägande Karl och Arvid kommer däremot inte till domstolen. De ska vara anställda som "flottister" vid Kungliga Flottan men stämningsmannen har inte hittat dem. Målsägarnas kallelse (bilaga 2) läses upp i rätten och där anger stämningsmannen att:
"Omnämnde Karl Walfrid Gustafsson och Arvid Birger Hultgren sökta men ej anträffade, enl. [enligt] vid Kungl. Flottans kår chefsexpedition meddelad uppgift förekommer dem ej därstädes […]"
Domstolen börjar med att besluta att allmänheten inte får delta som åhörare i rättssalen:
"Med hänsyn till målets beskaffenhet förordnade Rhr:n [Rådhusrätten] genom afsagdt beslut, att detsamma skulle handläggas inför lyckta dörrar, i följd hvaraf allmänheten fick afträda."
Sen blir Axel hörd angående "ålder och hufudsakligaste lefnadsomständigheter". Axel är född i Köpenhamn 1878, som son till en grosshandlare, och utbildade sig till skådespelare i Danmark. Han kom till Stockholm för ungefär 10 år sedan men är fortfarande ”dansk undersåte”. Axel har "icke förut varit för brott lagförd", är ogift och arbetar sedan 1916 som "regissör vid Aktiebolaget Svenska biografteaterns filminspelning å Lidingön".
Därefter tar rätten upp detektivavdelningens polisrapport som sammanfattar vad som framkommit i förhör med Axel, Karl och Arvid tre veckor tidigare, den 2 januari 1917. Axel och de två sjömännen Karl och Arvid träffades natten till den 2 januari utanför Berzelii Park. Karl och Arvid saknade nattlogi och Axel erbjöd sovplats i sitt hem. Några timmar senare kom de tre männen in på Östermalms polisstation där Karl och Arvid anmälde Axel för att ha försökt "öfva otukt" mot deras vilja. Axel följde frivillig med till polisen och hävdade att de tre männen haft sex tillsammans, men att sjömännen därefter försökt utpressa honom på pengar. Rapporten är skriven den 8 januari och finns som bilaga till rättegångsprotokollet.
Under rättegången ger Axel en annan beskrivning av vad som hänt i hemmet. Han nekar nu både till att männen haft sex i hans hem och att han skulle ha erkänt detta i polisförhör. Axel förklaring är att han har onanerat – vilket vid den här tiden ansågs som skamligt men inte brottsligt – och att flottisterna märkt detta, blivit hotfulla och försökt utpressa honom på pengar. Axel berättar bland annat för rätten att:
[…] "han, liggande i sängen, öfvat onani med sig själf. Han hade nämligen sedan ynglingaåren varit i sexuellt hänseende pervers såtillvida att han hängifvit sig åt denna last. Han hade dock alltid utöfvat densamma ensam och hade aldrig haft otuktigt umgänge med andra män eller ens därför känt böjelse."
[---]
"Hvarken Esbensen eller någon af flottisterna hade dittills vidtagit någon som helst åtgärd af otuktig art eller fällt något yttrande i sådan riktning."
[---]
"[…] och bestred Esbensen, att han vid polisförhöret erkänt sig hafva öfvat otukt, som mot naturen är, samt förklarade, att rapportens affattning såväl i denna del som i hvad den i öfrigt lade i hans mun uppgifter, stridande mot hvad han denna dag berättat måste härröra från missuppfattning af hand yttrande; tilläggande Esbensen, att denna missuppfattning måhända delvis föranledts däraf, att han, som lede af höggradig nervositet, för hvilken han just påföljande dag ämnat resa till ett danskt hvilohem för att söka bot, under förhören såväl till följd häraf som på grund af bristen på sömn och föda samt den för honom nya och högst pinsamma situationen befunnit sig i en synnerligen nervös sinnestämning och dessutom varit synnerligen generad för att nödgas bekänna, att han själf föröfvat onani, samt på grund af alla dessa omständigheter kanske stundom gifvit förhastade svar å de vid förhöret framställda frågor, men att han nu noga dragit sig förloppet till minnes och bestämdt vidhölle, att han i dag lämnade skildring däraf öförensstämde med rätta förhållandet.
På särskild fråga, om han icke, såsom i rapporten antecknats, sedan ynglingaåren haft böjelse för otukt med män och vid flera olika tillfällen här i staden öfvat otukt med män, anställda vid härvarande regementen eller vid Kungl. Flottan, förnekade Esbensen såväl att så vore fallet som att han inför polismyndigheten haft någon dylik uppgift […]"
Försvarets anförande
Victor Wennerholm börjar med att berätta varför han åtagit sig uppgiften att biträda Axel, lyfter fram att Esbensen är deprimerad och behöver vård, samt gör en jämförelse med Danmark:
"Wennerholm anförde härefter följande: Omedelbart efter det ifrågavarande sak blifvit föremål för polisens åtgärd, hade en framstående dansk undersåte här i staden vändt sig till Wennerholm med begäran att denne skulle åtaga sig att biträda Esbensen. Han hade samtidigt meddelat, att Esbensen vore i stort behof af biträde på grund af sitt nervösa och deprimerade tillstånd, som särskildt gjorde det önskvärdt, att saken blefve skyndsamt afgjord, så att Esbensen finge resa att söka vård. Med hänsyn till omständigheterna hade Wennerholm åtagit sig uppdraget. Wennerholm hade bland annat tillfrågat Esbensen, hvarför han så villigt medföljt till polisstationen, då ju detta lätt kunde uppfattas såsom ett medgifande af hans skuld. Härtill hade Esbensen genmält, att han gjort detta i tanke att polisen genast skulle förstå, att ett utpressningsförsök förelåge och att angifvarne själfva skulle därför blifva stäldda under åtal. Wennerholm hade vidare inhämtat, att polisen i Danmark, där otukt mellan män i allmänhet ej vore straffbar, vore mycket van vid dylika utpressningsförsök."
Var homosexualitet ett brott?
Att ha samkönat sex räknades som ett sedlighetsbrott – kallat ”otukt, som mot naturen är” – och var förbjudet i Sverige mellan 1875 och 1944. Enligt den dåtida strafflagen har Axel begått ett brott oavsett om männen haft sex i samförstånd eller inte. Polisens och domstolens förhör handlar därför både om den anmälda händelsen och om Axel är homosexuell och tidigare haft sex med män.
Läs mer om Axel
Under ”Mer i Stockholmskällan” finns flera länkade poster som rör Axel Esbensen.
